Hon är läkare, mångårig ledamot i Finlands riksdag och har varit ordförande för sitt parti, Kristdemokraterna. Nu står hon åtalad för hets mot folkgrupp. Det handlar om tre olika punkter. I en debatt med rubriken “Vad tänkte Jesus om homosexuella?” har hon – på Jesus vägnar? – uttalat sig nedsättande om sexuella minoriteter. I en tweet inför Prideparaden 2019 klandrade hon kyrkan för att den deltog i vad hon kallade “synd och skam”. I en pamflett som hon delade på sociala medier 2020 beskriver hon homosexualitet som ett onaturligt tillstånd, en vetenskapligt bevisad psykosexuell utvecklingsstörning, och karakteriserar homosexuella som omoraliska individer som också är benägna att utnyttja barn.
"Uttalandena kränker homosexuellas jämlikhet och människovärde, och därför överskrider de gränserna för yttrande- och religionsfrihet", förklarade riksåklagaren som var mån om att understryka att gränserna för yttrandefrihet inte kan vara vidare för den som talar om religion och att kränkningarna skulle bli uppenbara om man bytte ut “homosexuella” mot “svarta” eller “samer”.
Fallet Räsänen liknar fallet med pingstpastor Green i Sverige som åtalades för en aggressiv predikan, fälldes i tingsrätten men friades i högre instanser med motiveringen att han talat vid en religiös tillställning. Men Räsänen är politiker, hon har vänt sig till en större allmänhet och hennes uttalanden ingår i ett politiskt sammanhang – ett synnerligen laddat sammanhang dessutom, nämligen debatten om kyrklig vigsel för samkönade par.
Päivi Räsänen – som infann sig i rätten med bibeln i hand – säger att hon fortfarande står för vad hon sagt och inte anser att hon gjort sig skyldig till brott eller kränkningar. För henne handlar fallet om att försvara yttrandefriheten och religionsfriheten: “Bibeln lär oss att leva enligt Gud, den lär oss vad som är synd och vad som inte är synd. Det är teologiska frågor och jag anser inte att de borde avgöras i domstol”, säger Räsänen. Utanför tingsrätten hade en skara demonstranter samlats för att stöda henne.
Själv har jag livliga minnen av annan process som handlade om konservativ kyrklig förbudskultur och som utspelade sig under mitt sista tonår, närmare bestämt 1964. En finsk författare, Hannu Salama, kom ut med romanen "Midsommardansen" och som innehöll scener i vilka ungdomar super, har sex, svär och gör sig lustiga över Gud. Ärkebiskopen förklarade att boken sårade de kristnas känslor, ett tjugotal riksdagsledamöter hakade på och allt fler röster höjdes för att åtal för hädelse skulle väckas. Vid rättegången krävde åklagaren fyra års fängelse varpå Salama beslöt att trotsigt erkänna att han ville “håna medborgarnas uppfattning om gud och deras religiösa känslor, såra kyrkan och prästerskapet och ifrågasätta kristna värden”. Han fick en tre månaders villkorlig dom och böter men benådades snabbt av presidenten. Vid det laget stod det klart för de flesta att processen hade gjort kyrkan till åtlöje.
Och för många kändes det så – ja, pinsamt – att höra till den att de skrev ut sig. Och Salamas roman sålde naturligtvis stort.
Varje gång Päivi Räsänen öppnar munnen ökar också utskrivningarna – under bara ett par dagar strax efter en radiodebatt för tio år sen handlade det om 40 000. Det skulle kanske löna sig för henne att skriva en roman?