En av Sveriges mest galna och genreöverskridande kulturella händelser – Stockholms internationella seriefestival – fyller 25 år. I mitt liv har den länge haft en självklar plats och jag kan inte föreställa mig ett bättre tidsfördriv än att slungas in i ett hav av punkiga folkhögskolefanzines, tjeckiska rotoskopiska animationer, minutiösa liveteckningar och pratstunder med Joakim Pirinen, Nina Hemmingsson och Mats Jonsson som ler mystiskt och längtar efter att återigen få gömma sig bakom sina tecknade alter egon.
Medan några driftiga serieälskande bibliotekarier varsamt odlat festivalens okommersiella aura i ett kvarts sekel, har det mytomspunna serietecknaryrket som tidigare förknippats med ryggskadade asociala genier födda med tuschpenna i stället för pekfinger, blivit allt synligare – inte minst på film. Och då i rätt cool förpackning – senast av Daniel Zolghadri i den A24-producerade svarta komedin "Funny pages" och under åren dessförinnan av Anders Danielsen Lie i den omtalade norska filmen "Världens värsta människa", av hans kollega Kristine Kujath Thorp i en annan lysande dramakomedi vid namn "Ninjababy" eller av hennes jämnåriga amerikanska motsvarighet Bel Powley i Marielle Hellers "The diary of a teenage girl".
Trots ett växande intresse för grafiska romaner i Sverige och ett brett erkännande av tecknade serier som en konstform under de senaste decennierna, har själva utövarna lyst med sin frånvaro på de svenska biodukarna fram till i februari i år, när Andreas Öhmans film "En dag kommer allt det här bli ditt" om den framgångsrika serietecknaren Lisa dök upp. Jag undrar också vad som skulle ske om Martin Kellermans, Bitte Anderssons eller Liv Strömquists geniala rutor fick återuppstå i manusformat. Det har nämligen varit glest med grafiska vuxenromaner på filmfronten, till skillnad från på teatern. Märkvärdigt, med tanke på hur flitigt skönlitterära böcker har filmatiserats – ett tiotal bara under 2022. Vad hindrar våra filmregissörer från att dyka ned i den vitala svenska serievärlden med all dess expressiva, banbrytande potential?
I år fyller Lukas Moodyssons uppfriskande vänskapsskildring "Vi är bäst!" som bygger på Coco Moodyssons seriealbum "Aldrig godnatt" hela tio år. Ett lyckat äktenskap mellan seriens och filmens universum. De senaste försöken var en lite mindre positivt mottagen skräckfilm baserad på Kim W. Anderssons serieroman "Alena" och den sevärda SVT-humorserien "Kurs i självutplåning", baserad på Henrik Bromanders alster. Annars nixpix, förutom kort- och barnfilm.
I väntan på fler svenska seriefilmatiseringar återstår då den superpopulära brittiska Netflixsuccén "Heartstopper" som bygger på ett seriealbum av Alice Osman (och som snart ska få en ny säsong), samt "Paris 13:e arrondissement" där Adrian Tomines grafiska roman "Summer blonde" har bearbetats av de franska stjärnfilmskaparna Jacques Audiard och Céline Sciamma. Plus alla Marvel-rullar!
Och när ni har slitit er från skärmserieträsket ses vi förstås på helgens festival, där ett gediget filmprogram vankas, bland annat med dokumentärfilm om den legendariska serietidningen "Love & Rockets" och serieskaparen John Andersson. För att inte tala om en hel Tove Jansson-söndag på biografen. Allt gratis förstås. Länge leve kulturens icke-kommersiella mötesplatser!