FIRE (financial independence and retire early) är en riktig fluga, sociala medier svämmar över av löften om hur du kan spara dig ekonomiskt fri och UNT har under hösten haft en artikelserie om kvinnors privatekonomi och ekonomiska ställning. Sparande generellt är på tapeten och kvinnor är den nya, heta målgruppen. Men vill vi på riktigt jämna ut skillnaderna i mäns och kvinnors ägande måste vi börja i en annan ände än att signalera att det skulle handla om kvinnors ovilja, okunskap och kassa omdöme. Jag menar att det handlar om ojämlika grundförutsättningar. Jag vet. Sjukt osexigt.
Bara hälften av kvinnorna i Fredrika Bremer-förbundets nyligen genomförda undersökning skulle ha råd att bo kvar i nuvarande bostad vid en separation. Utöver den uppenbara ofriheten att inte kunna lämna en risig relation så kan möjligheten att ha, eller inte ha råd med en egen bostad utgöra skillnad mellan liv och död, i ett land där över 300 kvinnor mördats av man, pojkvän eller ex de senaste 20 åren. Och i ett läge, där du av ekonomiska skäl tvingas bo kvar med en våldsam man, är ditt primära fokus gissningsvis långt ifrån att gå med i ett peppigt nätverk för kvinnliga entreprenörer eller skippa latten på stan för fylla på ISK-kontot. Så att säga.
I vårt län tjänar kvinnor årligen 75 000 kr mindre än män. Men är betydligt högre utbildade. I min egen kommun, Östhammar, slår vi länsrekord både när det gäller skillnad i inkomst och utbildningsnivå. Vad duktigt och rättvist. Snark!
När det gäller barn är risken dubbelt så stor att de tillhör ett hushåll med ”varaktigt låg disponibel inkomst” om de bor med en ensamstående mamma än pappa. För perspektiv: I Uppsala län bor drygt tre gånger så många barn tillsammans med en ensamstående mamma än pappa (SCB).
Många kan således, fiffiga spartips till trots, inte välja att ”avstå lilla vardagslyxen” till förmån för ekonomiskt spekulerande, utan måste prioritera middag till barnen framför sin egen lunchmacka. Hon väljer inte cykeln istället för bilen för att kunna sätta in några extra slantar på fuck off-kontot och mentalt klimatkompensera weekendresan till New York med tjajjorna. Nej, hon tar cykeln för att hon inte äger en bil. För att hon inte har råd! På riktigt. Inte som när du kanske säger att du inte har råd, fast du egentligen bara menar att du inte vill belasta sparkontot för random tjosanhejsan-kul. Utan för att hon inte har råd som i: DET FINNS INTE NÅGRA PENGAR! Jag vet, visst låter det helt osannolikt. Finns det verkligen folk därute som inte har pengar? Inte ens ett par spar-tusseluringar till huskontot om spa-badet skulle koka torrt, medan man är på långfärdsskridskoretreat vid Comosjön över nyår? Ja. Så jävligt är det.
”Men jodå, jodå! Kan jag så kan du”, hojtar någon förtjusande, kapitalstark powerkvinna på televisionsapparatens morgonshow. ”Det handlar bara om att prioriteeera!”
”Det är just det jag gör”, suckar en annan medan hon pantar burkar den 24:e för att koka soppa på en spik, eller mata, vad som känns som, 5 000 hungriga munnar med fem bröd och två fiskar. Ikväll igen.
Hon om någon vet vad det innebär att vara ekonomisk och att prioritera. En sann economista!
Bara så sjukt osexig. I jämförelse.
Ida Eklöf är född, uppvuxen och boende i Gimo, författare till boken "Moder Justitia" (Rabén & Sjögren 2018), och driver även Instagramkontot moder_justitia_txt.