Finska krigsfilmen "Okänd soldat" (baserad på Väinö Linnas roman med samma namn) har blivit en snackis efter nya aggressiva hot från Ryssland.
Snackis
Okänd soldat
Netflix
Kanske är det Rysslands nygamla hot eller nyheten om att Sverige flyttar sitt försvar till finska gränsen – hursomhelst tycks många på sistone ha upptäckt den senaste filmatiseringen av Väinö Linnas roman "Okänd soldat" (1954). Aku Louhimies mastodontfilm från 2018 har på Netflix dock hackats upp till en serie. I fem avsnitt får vi följa en finländsk kulspruteplutons tre år långa kamp under fortsättningskriget, från sommaren 1941 till reträtten i Karelen 1944. "Okänd soldat" brukar inte sällan kallas Finlands främsta nationalepos efter "Kalevala" och bygger på Väinö Linnas, hans kamraters och deras anhörigas egna krigsupplevelser. När det gäller Aku Louhimies film så är den det närmaste man kan komma en finsk versionen av Terrence Malicks poetiska krigsfilm "Den tunna röda linjen" (1998).
Kate Winslet spelar mot sin dotter Mia Threapleton i den hjärtskärande berättelsen "I am Ruth".
Premiär
I am Ruth
SVT Play
Kate Winslet och hennes dotter Mia Threapleton spelar huvudrollerna i "I am Ruth". Dramat om Ruth och hennes dotter Freya är det första avsnittet i "I am..." – en superhyllad tv-film-trilogi där skaparen Dominic Savage har samarbetat med tre kvinnliga skådespelare som har agerat såväl medförfattare som medregissörer. Först ut är alltså den alltid lika fenomenala Kate Winslet i en hjärtskärande berättelse som fokuserar på ungas psykiska ohälsa. Freya lägger upp allt fler avklädda selfies på sociala medier och de hatiska kommentarerna haglar. Ensamstående mamman Ruth vet inte hur hon ska hantera situationen. Övriga avsnitt kommer att dyka upp på SVT Play under vintern. Winslet återser vi framåt vårkanten i HBO:s politiska dramakomedi "The regime" där hon spelar folkvald ledare i ett europeiskt land på fallrepet.
Den japanska "Ringu"-trilogin är mycket läskigare än den amerikanska motsvarigheten.
Sträckkolla
Ringu-filmerna
Splatter
En ny svensk strömningstjänst har sett dagens ljus! Tjänsten heter Splatter och fokuserar på något så ovanligt (eller rättare sagt vanligt) som genre- och skräckfilm. Här kan man hitta b-filmsklassiker som "Mördartomaterna anfaller" och moderna kultfilmer som "A field in England", men också den omtalade "Winnie the Pooh – Blood and honey" från tidigare i år och den expressionistiska stumfilmsklassikern "Nosferatu" från 1922. Ska jag välja blott en pralin ur denna blodiga chokladask får det dock bli tre stycken. Många var vi som såg de amerikanska "The ring"-filmerna när det begav sig, men hur många av oss såg också de tre japanska original-filmerna? Även här handlar det förstås om ett hemsökt videoband, men den japanska trilogin är bra mycket läskigare än den amerikanska. Jag önskar Splatter all lycka till i framtiden.
Årskrönikan "Året var" har nått fram till 1974 och det berättas bland annat om strejkande städerskor.
Dokumentär
Året var 1974
SVT Play
En av mina absoluta favoritserier när det gäller dokumentärsegmentet kommer bara med ett nytt avsnitt per år. Jag talar förstås om SVT:s tillbakablickande årskrönika "Året var" som har rullat på i bra många år nu. Det finns inget bättre än Jonas Fohlins gotländska stämma över svartvita arkivbilder från ett svunnet Sverige – kompletterade med nyinspelade intervjuer med folk som var med när det begav sig. Nu är man framme vid 1974 och det berättas om energikris och bensinransonering, strejkande städerskor och föräldralediga pappor, och så förstås om Melodifestivalen i Brighton där Abba segrade med "Waterloo". "Året var" är public service när det är som absolut bäst och det enda programmet vars nedläggning skulle få mig att demonstrera utanför det dystra tv-huset i Stockholm.
"Den tysta flickan" är en gråtmild irländsk saga om en oälskad flickas möte med kärleksfulla vuxna.
Irländsk pärla
Den tysta flickan
Triart Play
En film som jag har saknat på många årsbästalistor är den långfilmsdebuterande regissören och manusförfattaren Colm Bairéads fullträff "Den tysta flickan" – en av två filmer från 2023 som fick tårar att rinna nedför mitt stenansikte. Året är 1981 och vi befinner oss på Irland där den nioåriga Cáit bor med sin elaka syskon och sina pissiga skitföräldrar. När den bedragna morsan för sjuttioelfte gången blir på smällen skickas Cáit till supersnälla barnlösa släktingar på landet – och ett ljus tänds i en annars becksvart barndom. "Den tysta flickan" är en liten independentfilm inspelad nästan helt på irländska som blev en otippad framgångssaga och nominerades till en Oscar för bästa icke-engelskspråkiga film. Jag kommer aldrig att förlåta juryn för att denna gråtmilda saga inte också tog hem statyetten.