Lysande svampar i Bredgränd på 2010-talet. Dessa har fått förbli en del av stadsbilden tack vare fastighetsbolaget Vasakronan.
November är en månad med ett konstant sug efter ljus, och sällan har väl november varit mörkare än just detta år. Allt ljus på Uppsala har spridit ljus sedan 2008, först som biennal och sedan 2018 en årlig festival. Det uppskattade evenemanget har många förlagor och systerfestivaler runt om i världen och i år genomförs det för tionde gången i Uppsala.
Det är verkligen inte vanligt med utomhusfestivaler i november, men tiotusentals Uppsalabor trotsar gärna regn och mörker och tar sig ut för att följa årets upplysta och konstprydda bana. Under åren har vi fascinerats av minnesvärda verk som laserstrålen från Carolina, Pacman-animation på slottets fasad, jättekuben över Vretgränd och ett rådhus förvandlat till en spelande ljus-synt. Men även mer lokalt producerade verk som när Uppsala förskolor skapade fantasifulla lysande fiskar vid Fyrisån. Med åren har evenemanget utvecklats till att omfatta fler regelrätta konstverk, medan det under de första åren handlade mer om ljussättning sponsrad av olika företag.
Men Uppsala kommun missar en möjlighet att göra vår stad ännu mer attraktiv och samtidigt skapa engagemang hos oss medborgare. Varför inte köpa in ett konstverk varje år och låta besökarna vara med och rösta om vilket? Visst, några platser har fått behålla sin belysning, som ljusbollarna i Påvel snickares gränd och den röda belysningen under Dombron. Men det är oftast inte samma design som under festivalen och inte alltid kommunen som betalat för dessa. De "kinesiska lyktorna" över Bredgränd köptes exempelvis in av fastighetsbolaget Vasakronan och gavs som gåva till staden. Utan att vara registrerade som offentlig konst finns heller inget tydligt förvaltningsansvar.
Sculpture by the sea i Sydney är en årlig skulpturfestival som består av en två kilometer lång skulpturpark mellan de ikoniska stränderna Bondi och Tamarama.
I Sydney där jag bott med min familj finns en årlig skulpturfestival i det fria, Scultpture by the sea, som drar otroliga mängder besökare från hela världen sedan starten 1997. Evenemanget består av en två kilometer lång skulpturpark mellan de ikoniska stränderna Bondi och Tamarama under Australiens blommande vackra vårmånader oktober och november. De över 100 skulpturerna är ofta skapade för just den plats de står på. En viktig del av festivalen är att det anordnas omröstningar om de bästa skulpturerna. Det händer också att Sydney köper in något av konstverken.
När Allt ljus på Uppsala startade 2008 var tanken just att engagera Uppsalaborna. Och de första åren fanns möjlighet för besökarna att rösta fram sina favoriter – både Årets ljussättning och Årets ljussättare utsågs. På UNT har vi ibland också gjort det möjligt att rösta vilket väckt stort engagemang hos läsarna. Det är dags att arrangörerna återinför detta moment.
Konstnärerna Juan Pablo Pintos och Cristian Rojas verk "The Hermitage" framröstades av Sydneyborna som vinnare av "Allens People’s Choice Award" vid årets "Sculpture by the sea. Priset på 5 000 australiensiska dollar delades ut under den sista festivaldagen i måndags, den 6 november.
Inte sällan blir man fundersam över varför det inte redan finns bra belysning på de platser där Allt ljus på Uppsalas ljusverk placeras. Och när de monterats ner blir mörkret än mer påtagligt. Varför lyser vi bara upp två veckor i november istället för att gradvis bygga ut upplysningen av vår stad? Om man menar allvar med beskrivningen av festivalens syfte, ”att bidra till ett tryggt och attraktivt Uppsala att leva, verka och vistas i”, borde kommunen ta chansen att köpa in fler ljusverk som lyser upp den mörka årstiden. En stad på våra breddgrader kan ju knappast ha för många ljuskällor. Så låt oss få rösta fram och behålla ett ljusverk om året så det blir mer ljus på Uppsala!