Hur kan det komma sig att medierna – trots Snowden-affären – inte lyckats få upp övervakningen på den politiska agendan? Att samma medier som kan piska upp stormar när en minister säger något lite dumt plötsligt inte ser ut att ha någon påverkan alls?
Jag kom att tänka på valrörelsen när jag läste om 24-årige New York-bon Will Paybarah, som tidigare i våras hamnade i en cell efter att ha försökt filma en polis som stoppade honom när han cyklade mot rött ljus.
Att cykla mot rödljus är kanske inte världens allvarligaste förseelse, men att plocka upp sin telefon och sätta på kameran verkade vara det. Det dröjde nämligen bara 10 sekunder – som numera finns förevigade på Youtube – innan polisen stängde av telefonen, slet av honom från cykeln, tryckte upp honom mot ett staket och satte på honom handklovar. Därefter väntade 13 timmar i arresten.
Den märkliga överreaktionen är tänkvärd nu när vi är på väg att ta steget in i en ny övervakningsera. Hittills har våra gator och torg försetts med kameror och vår kommunikation lagrats och sökts igenom i en utsträckning som framförallt i spåren av Snowden-affären är rentav svindlande. Vad, kan man fråga sig, finns egentligen kvar att övervaka?
Svaret går att hämta i vårt eget beteende. Precis som Will Paybarah har de flesta av oss numera rätt lätt att dra fram telefonerna när något oväntat händer. Det ligger så klart nära till hands att myndigheterna börjar göra likadant.
I London kommer polisen att testa just detta. 500 kameror har inskaffats, som fästa på uniformerna, på solglasögon eller kepsar kommer att filma alla interaktioner med allmänheten. Liknande försök har tidigare gjorts på en rad håll i USA, där man också har utrustat fordon med kameror.
Att det just är London som går i täten för det största försöket av videokamerautrustade poliser någonsin är ingen slump. Staden var tidigt ute med fast övervakning av det offentliga rummet och att man nu även utrustar sig med mobil utrustning var egentligen bara väntat. Liksom att andra myndigheter – och andra länder – så småningom kommer att följa efter.
Den statliga övervakningen av medborgarna kommer inte att avta. Den kommer att öka, bland annat i takt med att man kommer på nya fiffiga sätt att hantera den. Det måste betraktas som ett av journalistikens stora misslyckanden på senare tid att politikerna – trots alla avslöjanden – fortfarande inte behöver ta frågan på allvar.