Författaren och bloggaren Sandra Beijer har under året blivit tilldelad rollen som expert på "tjejnyår", fenomenet att tjejer ser hösten som en nystart av större vikt än årsskiftet.
När jag tänker tillbaka på den vinter som blev vår minns jag tjejerna med mjukt nytvättat hår. De var utvilade och sa att de mådde toppen. Deras pojkvänner betalade för det.
Soft girls, alltså unga tjejer som vill vara hemmafruar, debatterades flitigt långt in på sommaren. Motståndare menade att trenden var ett bakslag mot feminismen och Jämställdhetsmyndigheten gick ut med en varning. De menade att kvinnors egenmakt kan hotas när tjejer slutar jobba och blir ekonomiskt beroende av en partner.
Om varningen fick någon större effekt är oklart. Det fick dock "Brat", den brittiska popsångaren Charli XCX:s album som släpptes i juni.
Albumet i sig är sekundärt, även om musiken förstås spelats på en och annan radiokanal och klubb. Nej, det var revolten mot krav och allt det ordnade som fick genomslag. "Brat-summer" som trenden kom att kallas skulle i estetik kännetecknas av gårdagens smink, cigg och något anspråkslöst linne buret utan bh under.
Men som alltid var det dags att ta ansvar när sommaren blev till höst. Den inleddes med "Tjejnyåret" som inträffar i skarven mellan augusti och september. För de flesta är fenomenet nog mer bekant som "back to school" eller "efter-semestern-dags-att-ta-tag-i-livet". Men tjejer skulle köpa almanackor, skriva listor, byta frisyr och uppfinna sig själva på nytt. Man kanske satte ett mål för sin klädstil, köpte ett doftljus eller nya lakan.
"Att klä sig i slitna kappor, dras mot mörkret, hänga mycket i anrika salar men också mörka och murriga rum" sammanfattade Nioosha Shams (Aftonbladet 9/10) nästa trend i ordningen: "Dostojevskij-hösten". En ganska kompatibel trend med Uppsala tänkte jag när jag under hösten passerade studenterna som släpade cyklarna upp till Carolina Redivivas läsesalar.
Nu blir det ju mörkt och murrigt per automatik i Sverige, så fort hösten gjort sitt inträde. Och just den trenden fick nog inget egentligt större genomslag. Ändå är det något med bilden av Dostojevskijs ängsliga Raskolnikov som promenerar längs gatorna djupt försjunken i sin egen värld som jag tror kommer att inleda 2025.
Det finns dels mycket som tyder på att 2025 blir ett mer analogt liv. I den senaste ungdomsbarometern lyfts exempelvis uttrycket "slow tech", att ta kontroll över sitt digitala liv och ingå i en mer analog tillvaro.
Svenskt kök på 1950-talet. Hit ska vi inte tillbaka, menar motståndare till soft-girls-trenden, som inneburit att tjejer slutar jobba och blir försörjda av sina pojkvänner.
Dels finns någon slags ordentlig leda över hur snabbt samhället förändras och hur dåligt saker går. Hela året har varit ett konstant flimmer av bilder från krig, turbulenta presidentval, AI-genererade hundvalpar, höjda matpriser, terror och koranbränningar. Analysföretaget Kairos future använder "back to basics" i sin trendspaning inför 2025 och spår att 2025 är året vi gör en u-sväng.
Jag hoppas inte på ett konservativt eller världsfrånvänt 2025. Däremot finns nog behovet av att då och då, likt Raskolnikov, sänka ribban på tillvaron och harva runt lite i de egna problemen. På så vis tror jag att det lilla livet kommer att prägla starten av 2025. Inte på det deppiga covid-sättet, utan kanske snarare som under folkhemmet. I januari kanske man hasar sig fram på längdskidor i elljusspåret, i stället för att cykla runt i en virtuell värld på en spinningcykel. Lär sig steka en perfekt raggmunk, i stället för att beklaga sig över inflationspriserna i butikerna. Som Raskolnikov skulle gjort kanske man fäster blicken vid något närmre – bara för att få en liten paus från den stora trendkänsliga världen.