Först en mugg soppa och sedan konsert. Så var upplägget när gitarrfestivalen invigdes.
Vid tolvtiden på torsdagen började det bli folksamling framför porten till Helga Trefaldighets kyrka. Här serverades rykande het jordärtskockssoppa och bröd till alla som ville ha något i magen inför invigningskonserten.
– Vi kände att det var läge att testa något nytt. Först lite lunchmingel och sen konsert i kyrkan som omväxling. Det blir lite annorlunda jämfört med våra vanliga invigningskonserter på UKK, sade festivalgeneralen Klaus Pontvik och blickade nöjt ut över kyrkbacken.
En stund senare var kyrkbänkarna fyllda plus att ett antal extrastolar kom till användning. Plats på scenen för tre skickliga gitarrister: först brasilianaren Luiz Murá, därefter landsmannen Marcell Powell.
De två förvaltar sitt hemlands rika musiktradition alldeles lysande kunde man konstatera – trots att de bara gjorde varsitt nummer som smakprov inför torsdagskvällens konserter på Katalin.
Luiz Murá spelade mjukt och återhållsamt på sin gitarr och gav också prov på sammetslen sång. Marcell Powell visade sig vara en ekvilibristisk gitarrist som uppenbarligen har ärvt sin fars talang. Marcell är son till ikonen Baden Powell.
Men det var den klassiskt skolade italienskan Cristina Galiettos framträdande som var lunchkonsertens höjdpunkt. Hon har besökt festivalen flera gånger tidigare och vann för två år sedan tävlingen Young talent competition. Frågan är om hennes gitarrspel har låtit bättre än nu?
Kanske var hon extra inspirerad av det vackra kyrkorummet med dess, som hon själv konstaterade, underbara akustik. Det lät i vilket fall som helst fantastiskt bra när hon med lätt hand framförde verk av mästare som Paganini, Tarrega och Castelnuovo-Tedesco. Att dela den upplevelsen med ytterligare ett par hundra åhörare var snudd på magiskt.
Trefaldighetskyrkan var fullsatt under invigningskonserten.
Cristina Galietto bygger ändå inte sitt gitarrspel på enbart teknisk briljans. Bakom de slutna ögonlocken finns också starka känslor och en omisskännlig kärlek till musiken. Mellan styckena påminner hon om en viss stavhoppare som koncentrerar sig på att utföra det perfekta hoppet. Hon masserar nacken, blundar och samlar kraft inför nästa stycke.
Nu väntar ytterligare ett par festivaldagar med huvudfokus på den brasilianska musikskatten. Blir fortsättningen lika högklassig som inledningen kan man se fram mot många fina konserter. Smakstart var ordet.