På en kryssning träffade jag en gång en dam som blev så glad när jag sa att jag var från Finland. “Å,” sa hon, jag är nästan säker på att jag har varit där för jag har en älg som kylskåpsmagnet och den måste ju vara finsk?” Då ingrep hennes man: “Nej, älskling, du har aldrig varit i Finland. Kylskåpsmagneten köpte du i Stockholm.”
Jag borde ha frågat damen om hon också hade en dalahäst.
Souvenirer kallas de, föremålen som bara utlänningar köper och som förmodas vara typiska. Att köpa souvenirer är naturligtvis harmlöst, till skillnad från att köpa elefantbetar eller noshörningshorn – det är förresten inte så oändligt länge sedan utlänningar kunde komma till Finland och köpa sig rätten att jaga upp en björn ur idet och skjuta den bäst som den försökte gnugga sömnen ur ögonen – men den stora frågan är vad de har för funktion.
Jag går in i en av de större souvenirbutikerna i Helsingfors. Det är trångt på hyllorna. Där finns väldigt många älgar i olika utföranden men också renar och björnar.
Små nallar sitter i rader med Finlands flagga på bröstet eller dinglar i nyckelringar. Där finns julgubbar och – tomtar, samemössor och skor, sametallrikar och fat i olika storlek med Helsingfors domkyrka i snö eller andra vintermotiv.
Där finns blåochvitrandiga halsdukar och mössor som inte bara är blåochvitrandiga utan dessutom försedda med Finlands statsvapen.
Det mesta är billigt, mössan och halsduken kostar knappt hundra kronor tillsammans. Jag frågar gossen i kassan om allting är tillverkat i Finland och han svarar ja. Han säger att tillverkaren heter Northern Gifts, och ligger i Lappland.
Det låter betryggande men när jag tittar efter på nätet ser jag att de sysslar med både import och export. Ska vi inte tro att de små nallarna är massproducerade nånstans utomlands där man har ett otal olika flaggor som kan klistras på deras bröst? Man får hoppas att det inte är barnarbetare som klistrar.
Jag konfronterar försäljaren en gång till, jag säger att jag skriver om souvenirer och nu undrar om inte ändå några av hans varor är producerade i Kina. Hans svar är intressant, han säger: “Inte i Kina.”
Kanske har det ingen betydelse var de är producerade för souvenirer har ingenting med autenticitet i gängse bemärkelse att göra, souvenirer är autentiska om de är igenkännliga som souvenirer. Är man välvillig kan man välja att se dem som postmoderna och/eller ironiska. Ändå känns de sorgliga för varför ska det säljas föremål som bekräftar de allra mest stereotypa föreställningar om Finland som turister kan tänkas ha?
“Vad skulle alternativet vara?” frågade en god vän när jag klagade. “Finnish design? Marimekko, Iittala, Artek? Sånt är dyrt”. Jag hade inget bra svar just då men nu har jag kommit på att det ju är moderskapsförpackningen som borde massproduceras för försäljning.
Den har alla nyblivna mammor i Finland fått gratis sen 1949, den innehåller allt vad en bebis behöver under sina första månader, de små plaggen är vackra, själva lådan är också vacker och kan fungera som barnets första säng.
Som souvenir skulle förpackningen symbolisera Finland som välfärdssamhälle, den kunde dessutom förses med en liten broschyr med information om det finländska samhället, där kunde gärna stå att Finland var det första landet i Europa som gav kvinnor rösträtt.
Men kanske turisterna får precis vad vill ha? Kanske turismforskaren Malcolm Crick har rätt när han skriver: “T. S. Eliots ord om att människor inte tål särskilt mycket verklighet stämmer väl i turismsammanhang.”