Semesterns vardag ritades upp utifrån tv:s matchtider.
För mig personligen blev herrarnas Europamästerskap i fotboll helt enkelt lika med kulturtid. Ja, jag pratar förstås inte om själva sporten, jag pratar om böckerna. Om romanerna, novellerna, texterna. Fattar ni hur mycket en egentligen hinner läsa under alla timmar då det sänds fotboll?
”Vikarien” av David Norlin, 929 sidor tjock sträckläsning. Delar av Oksanens ”I samma flod” (eftersom den är så innehållstung måste jag varva den med annan läsning), och några noveller av min favorit Alice Munro, jag hann också börja på Zweigbergks ”1979” innan EM var slut.
Eftersom jag är helt ointresserad av fotboll bestämde jag mig för att matchtid är lästid. Hellre än att irritera mig på att allt stannar av här hemma och inget annat kan göras, upplevas eller pratas om efter avspark. Hellre än att reta upp mig på att allt blir satt på vänt och att alla beslut får stå till i morgon för efter matchen ska det diskuteras med brorsan om målet som inte blev och om bollen egentligen varit över mållinjen eller inte. Hellre än att återigen få svaret från soffan: ”Kan vi ta det efter matchen?” drog jag mig tillbaka. När familjen sjönk ner i fotbolls-tv-soffan vinkade jag åt dem i dörren (de besvarade inte mina vinkningar …), tog min bok och göttade ner mig i sängen med ett gäng mjuka kuddar under armbågarna och bakom ryggen, ofta med en kopp te eller ett glas vin nära till hands, och dök in i böckernas värld.
Ingen eller inget störde min läsning förutom att jag av och till hoppade till av skrik från i rummet bredvid, men jag vande mig relativt snabbt och spillde inte ut teet mer än ett par gånger.
Rutinen att ta min tillflykt till sängläsning redan då införmatchensnacket drog i gång i rutan, blev rätt snart ett regelrätt behov så till den grad att jag faktiskt tyckte det var störande när det plötsligt annonserades två dagars uppehåll i mästerskapen, jag fick inte min ensamma lästid.
Och nu är EM över.
Jag har i flera år tänkt men aldrig orkat läsa James Joyces 800-sidiga praktverk ”Ulysses”, den som utspelar sig i Dublin under den 16 juni år 1904. Den sägs kräva en maratonlöpares pannben och hinkvis med tålamod att ta sig igenom. Det är äntligen på allvar dags att öppna den boken, tiden är inne, för nu startar OS.