Säga vad man vill, men coronapandemin har verkligen givit tillfälle till att fundera på vad som är kärnan i hur vi lever. I det stora kan det handla om samhället, om hur det är uppbyggt och fungerar. I det lilla handlar det om hur du lever ditt eget liv.
I det allra minsta handlar det om valborg.
Varför firar vi? Och om vi inte får fira som vanligt – vad kommer vi då att sakna? Mitt svar är enkelt: Gemenskapen. Den speciella "Uppsalakänslan". Inte sillen, inte studentmössan, inte bubblet. De är förvisso de detaljer som vi bygger gemenskapen runt. Men kärnan är att på sista april går Uppsala samman.
I år ska vi inte "gå samman" rent fysiskt. Och det är verkligen inte läge att vara rebell kring just detta just nu. Skärpning, ni som eventuellt tänkt strunta i folkhälsoråden för en dag, inte ens sista april är så viktigt. Det kommer ett nytt tillfälle att sitta nära halva stan i en park nästa år.
Se valborg 2020 i stället som ett tillfälle att använda fantasin. Brukar du ha champagnefrukost med samma vänner varje år? Duka då upp din egen filt på enskilt ställe. I skogen, i trädgården – eller varför inte på vardagsrumsgolvet? Koppla upp dig digitalt med vännerna, skåla och prata på zoom, teams, skype, messenger, vilken app ni nu än föredrar. Har du ännu inte gått in i videosamtalets era? Ta tillfället i akt och ring någon teknikkunnig vän eller familjemedlem och be om hjälp, gör det redan nu så har du tid. Logga också in på unt.se och följ vår #hemmavalborg hela dagen, med sillunch, skönsång med mera.
Den stora gemenskapen med hela Uppsala då? Jo, klockan tre finns ett ypperligt tillfälle att "ses". I stället för att rektor vinkar från Carolinas balkong kan du vinka från din. Så låt oss mötas kl 15, genom fönster eller på balkonger. Vinka, med eller utan studentmössa! Till grannar, till vänner, till främlingar som rastar hunden på gatan nedanför. Till Uppsala! Nu är det vår!
Filma eller fota gärna och dela i sociala medier på #allapåbalkongenklockantre
Vi ses på balkongen!