"Vernissage hos Gud" blev oväntat en av vårens mest omtalade svenska filmer. Producerad utan stöd från Svenska Filminstitutet och med distribution på endast ett fåtal mindre biografer, stod kollektivet Konst AB:s debutfilm för ett friare, mer kaotiskt inslag i svensk filmflora. Handlingen kretsar kring en utställning på en konstskola, där eleven Irmas strävan efter att göra det perfekta konstverket motarbetas av Zentropa – ett uråldrigt, hemligt och världsomspännande nätverk med syfte att kommersialisera konsten.
En detalj i den senaste tidens turbulens på Svenska Filminstitutet får mig osökt att tänka på filmens absurdistiska konspirationsteorier. Men låt oss ta saken från början.
I mitten av september meddelades att Filminstitutets vd Anette Novak plötsligt fått sparken efter bara ett och ett halvt år på sin post. På grund av bristande anknytning till filmbranschen var hon ett ifrågasatt namn från första början. Samtidigt tycks hon ha varit mitt i ett välbehövligt uppstramningsarbete av organisationen, bland annat efter att en utredning visat på jäv i samband med upphandlingen av skötseln av Filmhuset under förra vd:n Anna Serner. Varför Novak inte tillåtits slutföra sitt arbete är svårt att veta, då den av regeringen tillsatta styrelse som gett henne sparken inte motiverat beslutet med mer än att man sett behov av ett nytt ledarskap.
I detta förklaringsvakuum frodas spekulationerna, inte minst efter att det visat sig att den nyligen tillträdda styrelseordföranden Gunilla von Platen tidigare varit i konflikt med Novak. Norran utförde under den nu avsatta vd:ns tid som chefredaktör en kritisk granskning av arbetsmiljön vid von Platens bolag Xzakt. Gunilla von Platen är en entreprenör som bland annat gjort sig känd genom tv-programmet "The apprentice Sverige", där hon tog över Donald Trumps roll i originalet och uttalade den svenska versionen av hans berömda signaturfras: "You're fired." Efter några månader som styrelseordförande gav hon alltså samma besked till Novak.
En enig styrelse stod bakom uppsägningen, men bidrog de därmed också till att iscensätta en personlig vendetta? Ytterligare en fråga man bör ställa sig är om det ens är rimligt att regeringen tillsätter styrelsen. Innebär inte detta en möjlighet till politisk styrning som motsäger principen om armlängds avstånd?
Det är dock ett annat pikant inslag i denna historia som har gjort att mina tankar går till "Vernissage hos Gud". Det har nämligen visat sig att Gunilla von Platen föreslagit ett sponsringssamarbete mellan Filminstitutet och bilmärket BMW, ett företag som hon själv har affärsintressen i. När man på styrelseordförandens Instagram ser henne mingla med kulturminister Parisa Liljestrand tycks alla bitar falla på plats.
Å ena sidan har vi en minister som tror att Ruben Östlund är författare, och vars främsta uppgift tycks vara att banta kulturens budget till förmån för militärens. Å den andra en entreprenör utan kulturbakgrund, som i takt med sviktande offentliga medel står redo med samarbeten med multinationella företag. En oskyldig slump? Knappast. Endast Zentropa skulle kunna stå bakom en så djävulsk komplott.
I en dystopisk framtid där svensk film finansieras genom att rollfigurerna kör BMW och dricker Nespresso, kommer Konst AB:s oberoende produktionsmetod att vara ett måste för en fri filmkonst.