Läs högt, och känn stressen rinna bort.
Ögat scannade snabbt av bibliotekets sajt utan att fastna. Sen dök följande rubrik upp: "Pappa ❤ böcker. Barn behöver läsande manliga förebilder! Du som är pappa kan göra roliga läsuppdrag med ditt barn."
Om man lyckas med den osannolika bedriften att både läsa och klara uppdragen får pappan och barnet en bok i present.
Jag fattar grejen med initiativet. Lovvärt, och så vidare. Men det känns också rätt förlegat, som om papparollen varit konstant sedan Hedenhös tid. I synnerhet i detta tidevarv då begrepp som "pappa" och "mamma" kan upplevas som normativa övertramp.
Nu är ju jag då en sån där "pappa" som redan råkar älska böcker. Och de flesta barn i familjen älskar också böcker, och de kanske inte älskar men tolererar alltjämt att man högläser för dem.
Minstingen är fantastisk. Jag läser just nu en skräckis av Dan och Lotta Höjer för henne. Hon somnar efter tre sidor. Ofelbart.
Det är inte för att boken inte är bra, utan för att hon – tror jag i alla fall – känner en sådan obegränsad trygghet i ritualen. Liksom jag.
Högläsning är fantastiskt, en gåva till alla föräldrar. De som inte tar chansen begår ett oförsvarligt brott mot internationella föräldralagen. Om inte annat är det en av nutida barns och föräldrars få chanser till vettig, avslappnad, skärmlös och någorlunda social samvaro.
Som regel rusar man iväg i illerfart från jobbet för att hinna hämta på skolan. Sen forsa vidare hemåt, uppfinna en maträtt av det som ligger och ser ledset ut i kylen, laga, servera, gräla på dem som inte äter ordentligt, diska, svära, göra kaffe och sen ligga utslagen som en velig val på soffan. Barnen avviker lite snyggt kring disken och sen ser man knappt röken av dem förrän det är läggdags. På helgerna tittar de ut ibland för att fråga när maten är klar eller för att hämta flingor.
Så de stunder man kan fånga genom högläsning är guld värda.
Visst är till exempel måltiderna en bra lägereld att samlas vid och "hänga" med barnen. Kanske hinner man med ett så kallat pappaskämt också. Men det är något förtrollat över att sätta sig på golvet vid deras sängar och dela en bokvärld. Tillfällen fyllda med en sådan innerlighet att dagens stress faller från en likt snöflingor i ett sagolandskap.
Det värsta är att tiden är utmätt. Förr eller senare tycker barnen att det inte är lika kosher att farsan sitter bredvid en och högläser som tidigare. Den dagen, den sorgen.
Så läs, för bövelen. Alla föräldrar.