Föreställningen Olofolof på Uppsala stadsteater hade premiär i mars. På fredag är teatern del av manifestationen "Tre tysta minuter".
Den senaste veckan har Norrköping hamnat i hetluften efter att kommunalrådet Sophia Jarl (M) kallat kulturutövare ”bortskämda”. Detta som svar på oro inför att stadens kultur- och fritidsförvaltning avskaffas, kulturchefen sägs upp och man förbereder försäljning av konserthuset. Protester har hörts från flera håll och artister har svarat med bojkott av staden.
Norrköping är inte den första kommun som devalverar kulturens betydelse, och oavsett färg på kommunstyret är det en sorglig utveckling. Men att beskylla kulturutövare för att vara bortskämda på grund av sin skattefinansiering när man själv får lönen ur offentlig kassa är häpnadsväckande.
Visst kan man tycka att alla verksamheter ska vara med och spara när svångremmar ska dras åt, men om all kultur ska bära sina egna kostnader står vi snart utan bibliotek, orkestrar, kulturnätter och museer.
Redan innan det stålbad Jarl aviserat svarar kulturen för en försvinnande liten del av de kommunala budgetarna. I genomsnitt två procent under 2022, enligt Myndigheten för kulturanalys. De senaste 20 åren har andelen dessutom minskat gradvis. Bilden av kultursektorn som tärande blir ändå allt vanligare, diskussioner om värde och nytta allt ovanligare.
På fredag förenas scenkonsten i en gemensam manifestation för att demonstrera hur tomt Sverige blir utan kultur. I tre minuter kommer landets alla teaterscener vara tysta. Låt oss hoppas att det stannar vid det.
Ett vet jag, och det är att jag vill bo i en stad som uppskattar sina kulturutövare.