Kulturdebatt
Varje dag läser vi om stödinsatser för olika branscher, en nödvändighet om Sveriges ekonomi ska fortsätta fungera. Men som oftast tycks vår grupp, frilansare inom kultursektorn, där många har enskild firma, helt glömmas bort.
Regeringen går in med stöd till småföretagare och nu senast beslutade Uppsalahems ledning att de ska betala halva hyran för småföretagare i tre månader framåt, men vem betalar vår hyra?
Vi frilansare som bär den lokala kulturen och nu får alla våra uppdrag inställda – vad ska vi leva av?
Många sprider glädje med konserter på nätet, vilket förstås är bra. Men det låter så fint och märkvärdigt när kända författare som exempelvis Camilla Läckberg uppmärksammas i media för att hon läser sina alster gratis på nätet – något som vi frilansare ofta har gjort tidigare i olika sammanhang, ja, gör ständigt, det vill säga arbetar ideellt – vilket betyder gratis. Men inte får vi den uppmärksamheten, det tas oftast för givet.
Inte heller heter jag Håkan Hellström och kan få ut en dikt till svenska folket som klassas som valspråk för hela Sverige – något som förvisso kan vara bra, men som också lyfter hans konto till skyarna, en som redan har. Klyftan inom kultursektorn som man inte skriver om på det sättet.
Men vad skönt för dig, sade någon, då kan du ju fokusera på dina bokprojekt. Ja, förvisso, men hur ska jag kunna göra det när kontot bara sjunker och oron för att inte kunna betala mina räkningar ruvar i bakgrunden. Om jag lägger mitt företag vilande får jag 3 000 kr per månad i A-kassa. Det räcker knappt till hyran.
Det kommer också tips på hur man ska arbeta hemma, hur man ska lägga upp sin dag med pauser och promenader. Skrattretande för oss frilansare som har haft det så hela tiden, där många sitter ensamma hemma, de som inte har haft råd med kontor på stan.
Men aldrig har någon frågat oss om hur det går att arbeta på det sättet. Nu skrivs artiklar om dessa tips.
Att många frilansande kulturarbetare sitter ensamma var en av anledningarna till att jag för över tjugofem år sedan började med kulturluncher varje onsdag på en restaurang i stan. Vi träffas än, men förra gången var vi bara tre.
Själv skulle jag gärna arbeta i en trädgård, men jag har inte de kvalifikationerna och därför blir det svårt att få en anställning.
Visst kan jag baka i väntan på ett jobb, men vad hjälper chokladkaka när jag inte kan betala mina räkningar?