Det är förunderligt att jazzen fortfarande har en sådan växtkraft fortfarande. Bara i detta ändå relativt lilla land kommer det massor varje år. Fantastiskt nog, och i många smaker och färger. Jazzen lever!
Jag minns när Viktoria Tolstoy iförd en gigantisk keps hälsade på då och då på UNT:s redaktion och ville bli uppmärksammad. Till slut kom också debutalbumet ”Smile, love and spice” som öppnade portarna till landets jazzklubbar för den unga artisten. Åren har gått och nu är hon en på alla positiva sätt mogen artist. Nya albumet ”Stations” är inspelat med en kvartett duktiga musiker med nya stjärnskottet Joel Lyssarides på piano. Spännvidden på musiken är stor, från Nat Adderley över Bob Dylan & Stina Nordenstam till Ida Sand. Bara det visar hennes kunnande, rösten klarar utan vidare av alla dessa utan att det blir spretigt.
Hennes vapendragare Nils Landgren har producerat. Han är också aktuell med ett eget album tillsammans med pianisten Jan Lundgren, ”Kristallen”. Också här är bredden stor, traditionell folkmusik över Beatles till egna kompositioner. Den nakna ljudbilden på två instrument – och lite röst – ger en speciell närhet. Pianisten Iiro Rantala är också en flitigt utgiven artist på ACT. Här har han fått en hel symfoniorkester bakom sig på ”Playing Gershwin”. Titeln säger vad det handlar om och det är storslagna tolkningar sättningen bjuder på.
Det är förstås en självklarhet numera men jag vill ändå poängtera att det är så många kvinnor som finns i genren. Och inte ”bara” bakom sångmicken. Saxofonisten Malin Wättring kommer då och då med nya album. Senast är det självförklarande ”Live in Hamburg” med sin eminenta kvartett. Likaledes saxofonspelande och likaledes livespelande Karolina Almgren har gjort ett spännande album med ”Live in Umeå”. Dubbla slagverkare, systrarna Martina & Malin Almgren, och ende mannen Svante Henryson på cello, lägg till kontrabasisten Isa Savbrandt. Folkmusik, klassiker och eget i fin blandning.
Iris Bergcrantz blandar på ungefär samma sätt på nya ”Nu har jag fått den jag vill ha”. Med en härligt sensuell röst ger nytt liv åt de ibland slitna folklåtarna i sparsmakade arrangemang. Cajsa Zerhouni är ett nytt namn att lägga på minnet. Hennes album ”Estuary” bjuder på standards och mogna egna kompositioner skrivna ihop med trummisen Peter Danemo, och en mycket fin röst. Kvinnlig saxofonist även här, Birgitta Flick.
Det var länge sedan man kunde säga som i pjäsen/filmen ”Sven Klangs Kvintett”: ”alla danskar lirar dixie”. Bredden är stor även där. Sångerskan Meschiya Lake gör tillsammans medsaxofonisten Søren Siegumfeldt fina tolkningar av bland annat Leonard Cohen, Nick Cave och Townes Van Zandt och en del eget. Låter riktigt bra!
Saxofonisten Scott Hamilton är amerikan (och besökte ofta Uppsala längre tillbaka) besjunger Danmark med en svensk trio (bland andra Jan Lundgren) på ”Danish ballads… & more”. Mjukjazz superbt spelad. Trummisen & kompositören Snorre Kirk är norsk men bor i Danmark. Hans senaste ”Tangerine Rhapsody” gästas av saxofonisten Stephen Riley i ett antal skönklingande ganska traditionella alster, perfekt för småtimmarna. Vill man hellre röja så är bluesveteranen Thorbjørn Risager ett bättre val. Hans ”Come on in” rullar på i fin gammal stil där hans raspiga röst får de mest slitna schabloner att kännas äkta.