I dag händer det. Äntligen öppnar kulturlivet för fyllda salonger. Äntligen kan kryssade platser och avståndsmarkeringar försvinna och vi får mötas i köer, entréer och vestibuler. Kulturen spelar en stor roll i våra liv. Den ger oss inblick i sådant vi annars inte möter och den ger näring åt nya tankar. Den får oss att ifrågasätta invanda föreställningar och vedertagna idéer, och låter oss se frågor och idéer ur nya perspektiv. För barn och unga är det ofta kulturen som ger inträdesbiljetten till annars otillgängliga världar.
Pandemin har visat hur tyst det blir utan stora delar av kulturutbudet. Det har ekat av tomhet, inte bara i våra kalendrar utan i våra liv. För kulturen för oss också samman, får oss att mötas. Vi har visserligen haft bokcirklar på zoom, njutit av fantastiska live-streams, och föreställningar har letat sig in i våra vardagsrum. Men de kollektiva känslor som uppstår när vi tillsammans upplever magin som sker i stunden, de har varit helt frånvarande. Den förväntansfulla tystnaden strax innan ridån går upp, jublet som stegrar sig när bandet slår an första ackordet till favoritlåten, eller när en hel publik bryter ut i ett förlösande skratt.
Det senaste årets begränsade utbud har å andra sidan gjort att många längtar efter helt nya upplevelser. En kollega berättar att hennes man ser fram emot att gå på opera. Han har aldrig gått på opera tidigare. Och en vän uttryckte i vintras en sorg över att hon gått på så få konserter i sitt liv. Som om rädslan över att möjligheten kanske aldrig skulle komma tillbaka plötsligt slog henne.
Kulturliv och kulturjournalistik lever i symbios. När kulturen nu gör sitt återinträde på scenen är vi på UNT därför glada över att kunna presentera en satsning på den lokala kulturjournalistiken. Vi ökar vår bevakning av det breda och djupa kulturliv som Uppsala och länet har att erbjuda. Vi vill förmedla tankar och åsikter genom debatt och kommentarer, bidra till reaktioner, känslor och dialog om kulturen.
Vi vill helt enkelt skapa kulturjournalistik som det svänger lite om. Som nytillträdd kulturchef hoppas jag därför att vi tillsammans med våra läsare nu åter får uppleva ett rikt och sprakande kulturutbud. Och att vi aldrig mer behöver uppleva stängda scener och salonger. För bröd är visserligen nödvändigt, men poesin är livsviktig.