När jag tittar på nya Netflixserien "Helikopterrånarna" kommer jag på mig själv att vilja hänga med rånarna. De verkar trevliga. Tänk att köra ett escape room tillsammans? Äntligen hade jag tagit mig ut i tid! Någonstans mellan tonerna till Kites kittlande "Dance again" kommer jag på det.
Så här har jag känt förut.
Det kändes mysigt att åka i Clark Olofssons lilla husbuss i Netflixserien "Clark" från 2022. Jag minns honom som en härlig typ efter serien, kanske lite väl självupptagen för min smak – men rolig! Att Clark Olofsson verkar få varenda kvinna på fall känns inte orimligt när han spelas av Bill Skarsgård.
Netflix gör brott sexiga och vi hänger på i blindo.
Som nu senast med de omtalade bröderna Menendez efter Netflix storsatsning "Monster: berättelsen om Lyle och Erik Menendez". Serien skapade en enorm våg av hashtaggen #freemenendezbrothers på Tiktok. Bröderna är dömda till livstidsfängelse för att de sköt ihjäl sina föräldrar Kitty och José 1989. Själva hävdade de självförsvar efter år av psykisk och fysisk misshandel.
Bröderna Menendez åtrås på Tiktok genom bilder från rättegången 1993 och från Netflixserien. Serien får mig att vilja krama om Erik Menendez, han känns så försynt – som någon man måste ta hand om. Jag måste påminna mig om att jag inte sett den riktiga rättegången – jag var inte ens född då. Det var inte de som vill fria Menendez-bröderna på Tiktok heller.
Ett annat exempel på när vinklingen blir knäpp är Netflix nyaste satsning "Helikopterrånarna", där det känns som att rånarna är på en mysig klassåterträff. En av dem vill bara vara hemma och byta blöjor men råkar ändå genomföra det mest "spektakulära" rånet i Sveriges historia. Rånarna är de smarta, man hejar på dem. Men hur var det för de 14 personer som fick gömma sig intryckta i en sluss efter att dörren in till dem sprängdes bort? Varför bryr jag mig inte om dem?
I samma stund som det görs en fiktiv serie av ett verkligt, allvarligt brott så mystifieras förövarna medan brottsoffrens historia blir oviktig. Det mest tragiska som kan hända en människa, en familj och ett samhälle paketeras i en snygg skådespelare. Verkligheten snedvrids genom att Netflix håller i spakarna för hur vi minns verkliga brott. För hur ska vi kunna minnas Clark utan Billy Skarsgård? Hur ska vi se på bröderna Menendez utan snygga bilder i 80-talsstil? Det blir som ett filter på verkligheten samtidigt som brottsoffren reduceras till att vara en sak – ett utsatt objekt.
Ändå fortsätter vi att titta på true crime. Det går ju inte att slita sig.
En del i framgången är att Netflix har kokat ihop ett snaskigt recept för sina true crime serier.
- Tydlig sexighetsfaktor: Snygga skådespelare spelar ytterst smarta förövare som gärna är rika, har magrutor, humor men framför allt – är sexiga.
- En hitlåt: Gärna en äldre dänga som gungar in oss i hjärndimman och blir viral på sociala medier. "I'm gonna miss you" av Millli Vanilli och Ted Gärdestads "Jag ska fånga en ängel" för att nämna två.
- Snygga bilder: Det är skarpa, snygga, färgstarka bilder som ger liv åt förövarna.
Jag vill bry mig om brottsoffren och bära deras historia. Jag vill inte tycka att den verkliga Clark Olofsson som nu är en 80-årig gubbe är sexig. Jag vill inte ligga med bröderna Menendez. Lösningen för att hitta ut ur Netflixdimman ligger bara en googling bort.