Många högermänniskor är övertygade om att svenska medier är vänstervridna. Många vänstermänniskor är övertygade om att svenska medier är högervridna. Vem har egentligen rätt?
Det är sant att det i den svenska journalistkåren finns en överrepresentation av bland annat vänsterpartistiska och miljöpartistiska väljare. Det är också sant att det finns en kraftig överrepresentation av borgerliga ägare och opinionsbildare i mediebranschen.
Allt detta har naturligtvis betydelse, men inte så stor betydelse som många tror. Det som i stället påverkar den allmänna opinionen mest är vilken berättelse som råkar vara förhärskande för tillfället.
I mitten på 1980-talet var tidningarna fulla av nyheter om algblomning och säldöd. Plötsligt pratade alla om miljöfrågor och partiledare klappade sälar i tv. Det massiva mediefokuset på miljön ledde till att Miljöpartiet kom in i riksdagen för första gången. Det berodde alltså inte på någon ideologisk partiskhet hos journalister eller medieägare.
1991 var det Ny Demokrati som fick det mesta medieutrymmet, inte därför att journalister och medieägare var nydemokrater utan därför att det nybildade partiet hade ett stort nyhetsvärde och rönte ett stort intresse. Resultatet: ett triumfartat intåg i riksdagen för duon Ian och Bert.
Ett av de tydligaste exemplen finns dock i vår närtid och i flyktingdebatten. För bara några månader sedan dominerade åsikten att det var osmakligt att sätta gränser för hur stort humanitärt ansvar Sverige bör ta, att diskutera den så kallade volymfrågan.
Nu är läget i stället det motsatta. Rapporteringen domineras nästan helt av problem, utmaningar och systemkollapser. Att inte sätta gränser beskrivs nu som oansvarigt. Pendeln har svängt 180 grader.
Detta beror inte på att journalistkårens partisympatier plötsligt har ändrats. I stället har en allmän åsiktstrend ersatts av en mottrend, och om det är något medier är bra på så är det att följa trender.
I stället för att hela tiden påpeka mediernas eventuella vänster- eller högervridning är det alltså betydligt viktigare att inse hur opinioner svänger oberoende av denna. Medan åsiktsvindarna vänder är det också viktigt att hålla huvudet kallt och förstå att den berättelse som råkar dominera för tillfället inte är detsamma som hela sanningen.
Vi måste alltså aktivt leta upp motbilder, för att se alla de nyanser som verkligheten faktiskt rymmer.
Det skulle inte bara samhällsdebatten må bra av, även på ett personligt plan är det mer intellektuellt utvecklande att ta del av motstridiga argument än att bara ta till sig sådant som bekräftar det man redan hade på känn, som till exempel att medierna skulle vara vänster- eller högervridna.