Skvaller är en skiljelinje. Mellan bra och dåligt; mellan ”riktig” journalistik och, eh, ja – skvaller. Ändå är skvaller en central del av den journalistik som produceras. Det blommar ut ohindrat i tidningar som Hänt Extra, Svensk Damtidning (ett namn som för övrigt blir mer och mer udda ju längre tiden går) och Hänt i Veckan. Det får ett hyfsat stort utrymme i kvällstidningarna – när dessa rader skrivs kan jag exempelvis välja att gotta mig i historier om Jay Z som vägrar att ta faderskapstest eller hur ”kvinnorna” berättar allt om Leonardo DiCaprio – och det dyker även upp återkommande i dagstidningarna.
Politikjournalistiken håller på att bli som Svensk Damtidning, skrev Adam Svanell nyligen i SvD och lyfte fram det mest tydliga exemplet, Almedalsveckan, där ”dagliga bilagor fylls med mingelbilder och texter om vem som klätt sig bäst, vem som druckit vin med vem och vem som synts morgonjogga längs stranden vid ringmuren.”
Men vad är det med skvaller som gör det så gångbart, så lockande att paketera och sälja? Och varför är vi villiga att betala för det? Nyligen publicerade ett gäng kinesiska forskare en studie i tidskriften Social Neuroscience som ger oss några ledtrådar. Forskarna lät 17 personer lyssna på positivt och negativt skvaller om sig själva, om sina vänner och om kändisar medan deras hjärnaktivitet scannades. Efter testet berättade försökspersonerna att de tyckte mer om positivt skvaller om sig själva än om vänner och kändisar, samt att de hellre lyssnade på negativt skvaller om kändisar och vänner än om sig själva. Här var upplevelsen att det inte fanns någon skillnad mellan de två kategorierna kändisar och vänner: de var lika roliga att höra negativt skvaller om. Fast det var inte hela sanningen, vilket hjärnscanningen kunde visa. När försökspersonerna lyssnade på negativt skvaller om kändisar aktiverades delar i hjärnan som normalt är involverade i njutningsprocesser. Dessutom aktiverades delar som handhar självkontroll, vilket tydde på att försökspersonerna gjorde sitt bästa för att låtsas att de inte gottade sig så mycket som de faktiskt gjorde.
Men varför fungerar vi då så här? I tidningen Wired skriver Christian Jarrett att tidigare forskning pekat mot att negativt skvaller har haft ett rent praktiskt överlevnadsvärde i människans förflutna. Men hur det skulle kopplas samman med vårt vältrande i löst prat om just kändisar vet vi alltså ännu ingenting om. Vill man se det positivt skulle man kunna säga att om man är sugen på att gräva djupare i ämnet, så har en vanlig tidningsläsare aldrig haft så bra grundmaterial att jobba vidare med som idag.