Elin ”Grynet” Ek lärde ut så mycket bra i början av 2000-talet.
Jag vet inte hur många gånger det har dykt upp i mitt Instagramflöde den senaste månaden, det där tjugo år gamla klippet där barnprogramledaren Elin ”Grynet” Ek bakar chokladbollar med Göran Persson. Det är precis som man kan föreställa sig: Grynet stökar runt i köket på Rosenbad iklädd tiara och rosa plysch och den dåvarande statsministern hävdar bestämt att han inte brukar ha havregryn i bollarna, eftersom konsistensen blir så ”vass och konstig” då. Med klippet slungas jag tillbaka till det tidiga 2000-talet. Det var på den tiden Grynet upprepade mantrat ”ta ingen skit” i Bolibompa varje vecka och vi 90-talister gjorde allt för att följa hennes uppmaning. Jag har inte ägnat henne många tankar sedan dess, men när jag nu påminns om hennes existens fylls jag av omedelbar värme. När jag senare ser Elin Ek i Filip och Fredriks frågesport ”Alla mot alla” känner jag samma sorts milda tillfredställelse som när man hör en gammal favoritlåt spelas på radion. Ek och hennes lagkamrat Dregen gör en medioker frågesportsinsats, ändå hoppas jag in i det sista att de ska ta hem tävlingen.
Elin ”Grynet” Ek är bara en i raden av min barndoms kändisar som syns i TV-rutan just nu. Pernilla Wahlgren är det tydligaste exemplet på den kändiskategori som fått en nytändning i karriären. För tio år sedan försörjde hon sig genom att sjunga 80-talshits i gallerior och mässhallar, nu är hon – tillsammans med sin dotter – Sveriges kanske mest uppmärksammade mediepersonlighet. I den senaste säsongen av publikfavoriten ”Bäst i test” är Marko ”Markoolio” Lehtosalo en del av den fasta panelen. Lehtosalo är äldst i panelen och det är uppenbart att han har tagits in för att representera den generation som fortfarande minns Palme-mordet och de första mobiltelefonerna. Det spexiga artistnamnet har numera ersatts av dopnamnet Marko, ändå refererar Lehtosalo återkommande till sitt förflutna som barnunderhållare. Det är inte alls särskilt coolt, just därför tycks folk älska honom. Parallellt med sin SVT-medverkan gör han och hans mamma Irma Lehtosalo succé med en realityserie på TV4. I likhet med Grynet har jag inte tänkt på Markoolio sedan jag gick på lågstadiet, men ser jag honom plötsligt överallt.
Artistnamnet Markoolio är numera ersatt av Marko. "Ändå refererar Lehtosalo återkommande till sitt förflutna som barnunderhållare. Det är inte alls särskilt coolt, just därför tycks folk älska honom", skriver Moa Marken.
Även på andra sidan Atlanten finns det en vurm för de kändisar som länge betraktats som något passé. Britney Spears, Paris Hilton och Pamela Andersson har på senare år fått medial upprättelse genom dokumentärer och poddar. I takt med att det har uppstått en feministisk medvetenhet kring berömda kvinnors mediala utsatthet har deras karriärer kommit att omvärderas. Samtidigt finns det en utbredd nostalgi i populärkulturen som gynnar de kändisar som vill tillbaka till in rampljuset. Anna Sundström diskuterade nyligen i UNT (3/5-2023) hur år 1993 blivit trendigare än någonsin, särskilt bland dem som inte var födda då. Vi suger i oss alla nostalgiska uttryck vi kan.
"Pernilla Wahlgren har hybris" hette hennes turnerande show.
Samtidigt tror jag att det finns en mycket enklare förklaring till varför gestalter som Wahlgren, Ek och Lehtosalo är så omsusade just nu. I en tid där det är enklare än någonsin att bygga upp en stor följarskara uppstår kanske ett särskilt sug efter kändisar som har varit kända i decennier. Att ha haft en lång karriär med både toppar och dalar tycks just nu trumfar det kändisskap som har uppstått över en natt.
Moa Marken är litteraturvetare och kulturskribent bosatt i Uppsala.