Alltså, det är ju helt omöjligt att inte bli partisk när man kollar på Eurovision Song Contest. Jag har för länge sedan glömt att jag inte alls föll för John Lundvik vid första lyssningen, utan tyckte att han var lite för "gospelpop formulär 1A". När svenska mellofinalen var förbi hade jag också smält, och lagom till att John Lundvik gick in på scen i torsdagens semifinal nr 2 i Eurovision Song Contest var jag, som så många andra framför Sveriges tv-apparater, fullständigt övertygad om hans förträfflighet.
Och det var faktiskt klasskillnad när John Lundvik och hans The Mamas kom in på scen. De hade ingen spektakulär scenografi, ingen avancerad koreografi, bara högklassig sång (för kvällen var Lundvik dessutom klädsamt småhes) och ett fantastiskt härligt - ärligt - utspel. Bara leendet in i kameran efter sluttonen bör ha skaffat John röster från när och fjärran.
(Stackars Österrike som följde direkt efter med en sånginsats som lät bedrövlig i jämförelse.)
Näst bäst då? Jo, där får jag dessutom chans att vara lokalpatriotisk: Schweiz charmiga danspopdänga "She got me" är nämligen skriven av bland andra Jon och Lukas Hällgren från Uppsala. Om jag får gissa kommer minst halva Europa sjunga "dirty dancing, dirty dancing" och dansa till det instrumentala partiet efter refrängen, med sin snygga Mellanösternflört, hela sommaren. Också den kändes självklar i finalfältet.
Kvällens andra Uppsalaskrivna låt, Moldaviens "Stay", en habil schlagerballad med Maria Broberg bland låtskrivarna, gick däremot inte vidare. Jag hade gärna sett den i final i stället för kanske Norge eller Danmark, men den stack nog inte ut tillräckligt mycket. Sånginsatsen hade nog också behövt vara aningen starkare.
Resultatet var i övrigt förutsägbart: Alla favoriter gick vidare. Förutom redan nämnda också Nederländerna, Ryssland och den snygga falsettlåten från Azerbajdzjan. Mest otippad i finalfältet var Albanien, vars ballad får stå för det där knasiga euroinslaget som jag annars saknade ikväll. Det behövs bidrag man inte förstår sig på, det ingår i konceptet. Så heja Albanien!
Men framför allt: Heja Uppsala/Schweiz och heja John Lundvik. Det här kan gå långt.