I "Love is Blind" dejtar deltagarna inledningsvis bakom skärmar. Christofer och Catja föll för varandras personligheter men hade tydliga utmaningar när de skulle bo ihop.
DN:s tv-krönikör Johan Croneman vrider sig i plågor över Netflix dejtingsuccé ”Love is blind”. Han avskyr deltagarna och föraktar oss som tittar. Han säger att han aldrig följt en såpa och – gud förbjude – aldrig pratat eller skrivit om en.
Att se ner på reality är lättplockade poänger. Jag frestas själv att kamma hem några sådana då och då. För visst kan det vara konstlat och pinsamt – särskilt inledningsvis när ett koncept snabbt ska etableras.
Men faktum är att relationsreality som ”Love is Blind”, ”Bonde söker fru” eller ”Gift vid första ögonkastet” ofta bjuder på oväntade lärdomar och därför är utmärkta tillfällen att diskutera kärlek och relationer. När de första avsnitten rusat fram och deltagarna blivit färre får tittarna mer tid med varje person och kommer närmare verkligheten. Man kan spegla sig i sitt eget befintliga eller framtida förhållande.
Jag har tre söner mellan tonår och vuxenskap och att se denna typ av dejtingprogram med dem har ofta lett till bra och viktiga samtal. Genom att vara åskådare när andras förhållanden utvecklas ser man plötsligt allt tydligt: den viktiga balansen mellan att lyssna och själv våga dela, att ett förhållande är komplext bortom Tinders tvådimensionella svajpande, att personlighet, utseende och social kompetens samspelar – men att lust och attraktion inte heller kan bortses ifrån. Deltagarnas beteenden ger insikter om betydelsen av god kommunikation, ärlighet, samtycke och förlåtelse.
Scenerna när Krisse-Ly och Lucas delade jobbiga uppväxtminnen med sina blivande respektive visade vilka kliv en relation kan ta när man vågar visa sig sårbar. Frustrationen växte hos oss när Christofer malde på med smicker och storvulna ord men också över att Catja som inte sa hur hon kände inför detta, bad honom lugna sig lite. Och vad trodde egentligen Sergio att han vann på att förneka att han dejtade andra när det var en legitim del av upplägget? Att inleda en relation genom att fara med osanning han visste skulle uppdagas – varför, VARFÖR?
Sergios agerande och rykten kring hans person fick kommentarsflödena att svämma över. Han fick i alla fall sin Amanda till slut.
Ja ni hör, en skola jämförbar med år av kill- eller tjejsnack. Kanske kunskap som gör att man slipper eller klarar av egen parterapi den dagen behovet uppstår.
Det finns säkert många anledningar att hata dokusåpor. Men jag utmanar Johan Croneman att våga följa en säsong valfri dejtingreality, gärna med någon vid sin sida. Vem vet vilka samtal som uppstår? Kanske är det just det som skrämmer belackarna allra mest.