Loppisar en svensk basnäring på sommaren

Loppisar tycks numera vara en basnäring i Sverige. Åtminstone sommartid. Vad är det som lockar egentligen? Drömmen om det ultimata fyndet, en stunds förströelse eller ett gyllene tillfälle att vädra sitt missnöje?


Poppis med loppis. Men det gäller att hitta rätt ställe. Kvantitet är viktigt och visst vill man också kunna ana åtminstone spår av kvalitet.

Poppis med loppis. Men det gäller att hitta rätt ställe. Kvantitet är viktigt och visst vill man också kunna ana åtminstone spår av kvalitet.

Foto: Tomas Oneborg

Krönika2024-08-06 11:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Två längre bilresor blev det på semestern. De hemmagjorda skyltarna som pekade ut riktningen till närmaste loppis var betydligt fler än de tillplattade grävlingarna längs vägarna.

Uppland, Västmanland, Närke, Östergötland, Småland, Skåne, Bohuslän – det spelade ingen roll vart färden gick. Så fort vi svängde av motorvägen och lämnade de själlösa klustren av köplador bakom oss dök de uppfordrande skyltarna upp.

Väljer man att följa uppmaningen väntar en intressant inblick i loppisarnas ekosystem. Eller kanske snarare näringskedja. Här finns precis allt från ful- till finloppisar på en steglös skala.

Seriösa entreprenörer existerar absolut. Sådana som är måna om att sälja någorlunda hela grejer till någorlunda rimliga priser. Men här finns också aktörer som tolkar centrala begrepp som kvantitet och kvalitet väldigt olika, näringsidkare med ett otvunget förhållande till sanningen, och inte minst säljare som anser att värdet av goda kundrelationer är överskattat.

undefined
Fyndläge? Ja, kaffeservisen ser ju tämligen komplett ut i alla fall.

I bottenskiktet hittar vi loppisarna som medvetet eller omedvetet saluför ett magert utbud till skrattretande höga priser. Då är det betydligt roligare att besöka ställen som satsar på kvantitet och parar det ymniga utbudet med åtminstone spår av kvalitet. Det får gärna vara udda ställen som lador, logar eller båthus. Att det är kaotiskt och totalt oöverblickbart är bara charmigt.

Här finns fyndmöjligheter, tänker både novisen och konnässören och rotar ivrigt vidare bland slitna skruvmejslar, udda likörglas och tummade seriealbum från 1990-talet. På en sådan premiumloppis kan rent av en viss sinnesro infinna sig.

Samma upplevelse tycks i och för sig fler entreprenörer vilja skänka de sommarlediga kunderna. Men känslan av ro är nog det enda som de kan tänka sig att ge bort. Allt annat får kunden betala dyrt för.

Jag tänker på alla dessa boutiquer där fräscha linnekläder, lavendeldoftande tvålar och små trädgårdskulpturer ska krängas. I högtalarna spelas mjukast tänkbara musik av Katie Melua eller Norah Jones. Sommartid är orterna på Österlen och Bohuskusten fullproppade med dessa väldoftande butiker, det kan jag gå i god för.

Utanför dörren står oftast horder av män som planlöst scrollar på mobilen i väntan på sitt resesällskap därinne bland lavendeltvålarna. Kanske drömmer de om att fynda på nästa premiumloppis.