Här känner man allt för väl igen sig och kan lätt orientera utan vare sig karta eller kompass. Jag har basunerat ut tjejfakta sen jag var typ fjorton och har insett att jag högst troligt kommer behöva nöta på tills jag trillar av pinn.
Siffror från Brå, Brottsförebyggande rådet:
Självrapporterad utsatthet för sexualbrott, kvinnor 16–24 år: 16 %.
Andel kvinnor utsatta för brott i nära relation under sin livstid: 25 %
Antal kvinnor mördade av en person de har eller har haft en relation med: 19 (2021)
Att män inte enbart slår kvinnor på käften, utan att män även slår män, är ett argument som ofta förs fram och stjäl fokus från mäns specifika våld mot kvinnor. Kära du, det biter så rackarns dåligt. Två fel gör inte ett rätt. Som kvinna måste man vara ständigt på sin vakt i relationen till män, för att vi vet att livet kan hänga på vår vaksamhet. Här får man vara beredd på ”inte alla män”-gnäll och att etiketteras manshatare. Om vi å andra sidan inte misstror alla män får vi höra att vi är risktagande bimbos som får skylla oss själva (lex Höglund m fl). Hur man än vänder sig har man rumpis bak.
Vidare är kvinnors livsinkomst många miljoner lägre än mäns, trots att vi är högre utbildade. I ett land med välkänt dunderkönssegregerad arbetsmarknad måste det nästan uppfattas som ett medvetet politiskt val att behålla dessa strukturella orättvisor. Kvinnor med barn har dessutom lägre livsinkomst än kvinnor utan barn, medan män med barn har högre livsinkomst än dem utan. Otrolig slump ändå! Rackarns turgubbar!
En färsk undersökning från TCO visar att kvinnor är föräldralediga 12,7 månader och män ynka 3,4 under ett barns första två år. Ibland förs pengar fram som förklaring, att det är oekonomiskt att män är hemma eftersom de tjänar så mycket bättre. Som om det vore naturgivet. Redan i argumentet blottläggs den grundläggande ojämställdheten och genom valet som görs cementeras den. Andra menar att de inte får vara hemma, för att mamman så gärna vill. Tillåt mig att hånle. Aldrig har väl en man så lätt låtit sig hindras av en kvinnas vilja eller ovilja. Om kvinnor verkligen hade haft den makten över män hade vi använt den till betydligt mycket mer. Jag lovar. Det är nästan så man skulle kunna tro att ni inte vill vara hemma med era barn. Minus nästan.
Jag har inte skrivit en rad om läget för kvinnor internationellt. Jag tänker såklart på Iran. På Afghanistan. På alla kvinnor i länder där flickor gifts bort, där abort är illegalt, där man inte får utbilda sig, köra bil, tänka fritt och stort. Det kan kännas futtigt ibland, att komma dragandes med vårt. Men flera strider kan pågå samtidig.
Att födas som kvinna påverkar livet, var i världen vi än föds. På ämnet bjuder jag er Syjuntan, tidigare publicerad i min diktsamling Moder Justitia.
Syjuntan
När jag föddes
föddes jag med fitta
Så
genast började det tråcklas i mig;
söm för söm
stygn för stygn
syddes de patriarkala strukturerna in
I hjärta och själ
I intellekt och intention
I varje liten cell
tills jag trodde det var jag
Så osynlig är tråden
att jag inte kan skilja mig själv
från skavet där tåtarna sitter fästa
Så bildskön är den traditionella brokaden
Men
jag blundar hårt
biter samman mina tänder
Sprättar sprättar
med ivriga händer
Stygn efter stygn
Natt efter natt
Dag på dag
För innan jag dör
om så bara ett dygn
ska jag vara fri
från patriarkala stygn