Onsdagen den 21 juni spelar Håkan Hellström i Uppsala för första gången på tio år. Och med anledning av det tänkte jag ta på mig den egentligen ganska omöjliga uppgiften att lista hans tio bästa låtar.
Självklart går åsikterna isär om detta och man kan plötsligt börja tycka mycket om en låt som man innan knappt märkt. Men här är några låtar som jag tycker är svåra att skaka av sig och där ovanligt mycket sitter där det ska.
Och eftersom det är roligare när saker blir bättre och bättre än tvärtom, börjar jag med den tionde bästa och rör mig sedan ned mot vad jag menar är Håkans allra bästa låt.
På denna länk kan du lyssna på spellistan på Spotify: https://open.spotify.com/playlist/1EQfP40C4pQwqhUneZyZyH?si=5e62b9507ce746c7
10. "Jag vill bara va med dej"
Album: Singelsläpp med Noonie Bao (2022)
Hur sexigt och samtidigt förbjudet känns det inte när Noonie Bao i inledningen sjunger att "Jag ska invadera ditt liv/Ja, jag ska väcka din familj"? I texten anar man en plan hos två älskande om att bokstavligen fly från allt på ett sätt som känns så svårt att det ger verkligt djup och svärta åt titeln. Håkan verkar dock aldrig ha kört låten live och på nya plattan kom i stället en mycket sämre soloversion. Hellströms mest underskattade låt?
9. "Fan ta dig"
Album: Poetiska försök (2023)
"Käften full av cava/Det ska aldrig igen bli mörkt/För jag fick dig att skratta/Och jag fick dig att skrika". Låten har så otroligt fin och poetisk text och ger vårkänslor och framtidshopp. Och trots att Håkan i våras la ut texten och ackorden innan låtsläppet och lät alla som ville skicka in sin version, så gör ingen låten till en så ömsint smekning som han.
8. "Vid protesfabrikens stängsel"
Album: 2 steg från paradise (2010)
Otroligt vackert om att känna sig rädd för och dålig på kärlek – men få den ändå.
7. "Känn ingen sorg för mig Göteborg"
Album: Känn ingen sorg för mig Göteborg (2000)
Låten som blev genombrottet och något av en ny epok i Sverige. Efter ett 90-tal präglat av ironisk självdistans ramlade en slarvig göteborgare plötsligt in och bara sa som det var. Och öppnade dörren till ett ärligare samtal med fantastiska rader som: "Ge mig arsenik/För stan är full av tanter och tragik" och "Du stod i dörren och sa 'Är det här allt det blir så dör jag'/Lillebror bli aldrig som jag".
6. "För en lång lång tid"
Album: Försent för edelweiss (2008)
Låten grabbar tag i en direkt och påminner temamässigt om Bob Dylans "Positively 4th street". Om att ha sett igenom en annan person och vara förbannad men ändå kapabel att ta det med humor. Och – i Håkans fall – med peppiga trummor och handklapp.
5. "Du kan gå din egen väg"
Album: Det kommer aldrig va över för mig (2013)
Gud vad jag älskar synthen, och fejkad stamning har aldrig har varit sexigare än på den här låten – och på albumet överlag. Hellström testar något nytt och bevisar verkligen sanningen i titeln genom utförandet.
4. "Din tid kommer"
Album: Du gamla du fria (2016)
Den ultimata pepplåten. Och som alltid med Håkan finns det härligt nog alltid hopp även om allt just nu går åt helvete för dig. Raderna "Res dig efter varje smäll/Du har en ängel på din axel/Din tid kommer" är så fina att jag har dem på en tavla på väggen.
3. "Mitt hjärta är ett jordskred"
Album: Illusioner (2018)
Texten säger allt som någonsin behöver sägas om vad kärlek är och hur man hanterar den rätt respektive fel. Och passar så otroligt bra tillsammans med stråkarna och symfoniorkestern som präglar albumet överlag.
2. "Aprilhimlen"
Album: Det är så jag säger det (2002)
Finns det någonting som inte stämmer i denna låt? Avgrundsdjupt sorgligt om kärlek som försvann men aldrig glömdes. Ger som den bästa musiken rysningar och tacksamhet över att man finns och får höra den.
1. "Gårdakvarnar och skit"
Album: Ett kolikbarns bekännelser (2005)
Känns som Sveriges egentliga nationalsång och jag spelar den alltid på midsommarafton då det ju känns som vår egentliga nationaldag. Jag älskar raderna "Men du kommer aldrig behöva ljuga för mig/Och du kommer aldrig behöva se mig ligga död på vägen". Och att låten handlar om att det inte finns någon motsättning mellan att se skiten som finns i världen och uppskatta det som är fint – utan att man kan bli bättre på att uppskatta det fina om man också förmår se det dåliga. Det känns väldigt svenskt på något vis.