Marianne Lindberg de Geer har sagt ”att fråga om konsten är viktig, är som att fråga om hjärtat är viktigt för levande varelser”.
Jag säger att konsten - att dela våra erfarenheter tolkade i olika kulturella uttryck - ger oss en grund att stå på och kraft och inspiration att röra oss framåt, utvecklas.
En tavla eller skulptur, ett musikstycke, en dikt, en teaterföreställning osv kan förändra en människas liv. Kanske till och med en nations. På grund av alla de känslor och tankar kring livets erfarenheter som ligger bakom och i verket.
Att vara den, som skapar konsten, kan vara att på ett särskit starkt och lyckligt sätt känna vad det är att vara människa.
Eller som Carl von Linné sa: ”Gör vad ditt hjärta lyster. Till det du har lust, har du lycka.”
Han sa också: ”Om man får tänka och skriva vad man vill, där blomstra studier. Där religionen är fri blomstrar landet. Där teologin regerar fungerar intet.”
Nu läser jag förstås citat som Fan läser Bibeln. För att förstärka min syn på livet och kulturen, som jag här kallar konsten, och få det att verka som att det är så det är.
När det gäller det kommande valet, är det inte alla politiker och partier, som tycker att en frispråkig och självständig konst är önskvärd eller viktig nog för att vara en valfråga.
Men ett land med en snöpt eller gisslantagen kultur är ingen demokrati.
Argsint, satirisk, ful och fräck konst - utan fördömanden eller repressalier mot konstnärerna - vid sidan av allt det vackra, traditionella, utforskande och hoppfulla, är däremot ett tecken på ett öppet samhälle, ett möjligt demokratiskt sådant.
Oavsett om det gäller bildkonst, musik, litteratur eller något annat konstnärligt uttryck.
På det hela taget är det väl där vi är. Än så länge. Men vi måste vaka över våra fri-och rättigheter som medborgare och kulturarbetare. Inte ta dem för givna.
Vi måste granska vad de politiska partierna egentligen säger, om vi skyfflar utan valfläsket. Ideologierna bakom alla vackra löften. Partiernas syn på kultur och kulturarbetare, inte minst på kulturens ekonomi!, kan hjälpa oss att avslöja förhållandet till demokratin.
Det gäller också synen på religionsfrihet. Om den ska finnas och vad den egentligen ska innebära. I en demokrati får ingen religion till exempel förtrycka enskilda personer eller grupper.
Tillbaka till konsten. Vad handlar den om? Människor och relationer, Gud (på ett eller annat sätt), livsbetingelserna, universum, naturen…
Att med kunskap om historia och tradition och med nyfikenhet på framtiden vara närvarande i nuet. För att orka skapa eller ta del av vad andra skapat behöver vi stilla oss, vila från stressen. Men var?
TV-profilen Ernst Kirchsteiger säger: ”Vi kan snabbt börja lida brist på viktiga saker om möjligheten att odla eller bara umgås med ett träd en stund försvinner. Om vi inte vill bli mentalt låghalta måste vi nog kunna umgås med träd.”
Jag håller med honom. Odlingslandskapet är en viktig del av vår kultur. Arbetets möda och frukter…
Och att vistas under höga träd är en lisa för själen. Vinden går i trädkronorna. Blad och barr silar ljuset. Allt är stilla, allt är i rörelse. Här kan människan vila.
Det behöver vi i en orolig tid, där vår plast förorenar haven, där folk står mot folk och människor med kejsarkomplex är herremän på världstäppan. Märkligt nog ibland ditkomna vid demokratiska val.
Vi har alla ansvar för det vi gör och det vi inte gör.
Skogar brinner, svetten rinner både på hemlösa och välbesuttna. Vädret löper amok. Vad ska vi ta oss till?
Hur ska vi värna konsten och demokratin här och nu? Vi, alltså du och jag.
Med sådana tankar febrigt irrande i hjärnan är det verkligen läge för de där höga träden. Den oerhörda lyxen med en flaska kallt, friskt vatten. Och kanske en dikt.
Till exempel Harry Martinsons dikt om granen i hans sista diktsamling ”Tuvor” från 1973:
Gran står tätt invrid gran.
De schalar sig samman,
håller ett barrbrätte över linneornas klockor.
Lågt fladdrar gräsmottet framåt
med ohörda vingslag.
Här viskar skogen i Norden
sin minsta visa.
Buddha fann sin frälsning under ett träd. Många poeter har hittat ro och inspiration i parker och skogsdungar.
Själv sätter jag mig i skuggan av vår längesedan överblommade hägg och funderar över det kommande valet. Vilket parti ger livsrum för demokrati, konst - och forskning?
Där ska jag lägga min röst.