Bokens huvudperson Ulf Norrstig har varit en hängiven jägare i hela sitt liv. Strax före 70-årsdagen får han närkontakt med en praktfull varghane i kanten av den snötäckta myren. Det mötet påverkar honom starkt. Han påbörjar en inre resa där han omprövar och ifrågasätter det synsätt han haft på de vilda djuren och naturen ända sedan barnsben. Ulf inser att han tagit väldigt mycket för givet och inte reflekterat särskilt mycket över de grundläggande frågorna.
I jaktlaget känner han sig alltmer främmande inför jaktkamraternas jargong – och tydliga varghat. När de andra börjar varva upp och vrålar att "den där jävla ohyran ska bort", svarar Ulf lugnt: "Med bilarna dödar vi fler djur än vargarna gör. Men vi dödar inte av hunger". De sänkta blickarna och tystnaden som uppstår i slaktboden får Ulf att inse att hans tid som jaktledare snart är ute.
Och så blir det. På årsstämman manövreras Ulf bort av den betydligt yngre Ronny. Han har en helt annan syn på både jakt i allmänhet och förekomsten av en handfull vargar i skogarna. Huruvida tamdjur attackeras eller inte spelar mindre roll för honom. I grund och botten anser han att vargen inte ska finnas i den svenska faunan.
Ulf blir snart den ende som för det vilda djurets talan och försvarar vargens rätt att vara varg. Hans popularitetssiffror sjunker ännu mer när han vägrar skriva under en långt ifrån korrekt och sanningsenlig ansökan om skyddsjakt.
Kerstin Ekmans bok är förstås fiktion, men en hel del känns igen från den senaste tidens nyhetsrapportering i bland annat UNT. Inte minst på debatt- och insändarsidor finns samma knivskarpa gräns mellan dem som ser värdet av att ha varg i naturen och deras meningsmotståndare. Vill man få ytterligare inblickar i hur polariserad och infekterad frågan är kan man ägna en stund åt att studera kommentarsfälten i de två öppna Facebookgrupperna "Nej till varg i landsbygd (9 700 medlemmar) och "Ja till varg" (7 500 medlemmar).
Knäckfrågan är, eller borde åtminstone vara, hur tamboskap kan skyddas så långt det är möjligt. Samtidigt inser nog de flesta att en svensk vargstam, hur liten den är, innebär att attacker mot tamdjur inte är möjliga att förhindra helt – oavsett licensensjakt, skyddsjakt och specialstängsel.
Vilken åsikt du än har – Kerstin Ekman har något viktigt att säga.