Succéromanen "Den hemliga historien" har tryckts i många nya upplagor och utgåvor. I februari kom en jubileumsutgåva.
I år är det 30 år sedan Kerstin Ekmans ”Händelser vid vatten” gavs ut, blev en omedelbar succé och tilldelades Augustpriset. Boken blev i vintras som bekant en uppskattad tv-serie av Mikael Marcimain och har därför varit mer aktuell, omdiskuterad och läst än på länge.
I september 1993 kom också kultförklarade romanen ”Den hemliga historien” av debuterande Donna Tartt ut på svenska. Var man än befann sig den hösten sågs folk försjunkna bakom det karaktäristiska svarta bokomslaget. Sedan dess har succéromanen ständigt tryckts i nya upplagor och i februari kom en jubileumsutgåva. Boken har också blivit stilbildande inom sociala mediefenomenet dark academia och tusentals klipp finns om boken på Tiktok.
På biograferna hade många framtida klassiker premiär under 1993: ”Schindlers list” och ”Jurassic park” – båda av Steven Spielberg, Jane Campions ”Pianot”, Harold Ramis numera kultförklarade ”Groundhog day” (på svenska ”Måndag hela veckan”) och inte minst Lasse Hallströms "Gilbert Grape" där en ung Johnny Depp spelar storebror till en 19-årig dittills okänd Leonardo DiCaprio. (Att DiCaprio inte fick en Oscar för sin roll som pojken Arnie var redan då ett mysterium och är gissningsvis ett jobbigt hack i skivan för Oscarsjuryn.) Mina barn och deras vänner är väl bekanta med flera av dessa filmer.
Grungebandet Nirvana vid MTV Video Music Awards i september 1993. Medlemmar var Krist Novoselic, Dave Grohl och Kurt Cobain, på bilden tillsammans med en okänd man till höger.
I musikens värld befann sig 1993 i grungens efterdyningar. Seattle-soundet med Nirvana, Soundgarden och Peal Jam som frontband hade dominerat i några år och i kölvattnet följde en mängd indieband som slog igenom både internationellt och i Sverige. Några som snabbt utmärkte sig var isländska Björk och svenska Bob hund. Båda kom med sina första skivor 1993 och båda med helt egen stil och stark integritet. Björk slog igenom internationellt på bara några månader trots sin egensinniga och allt annat än publikflörtande pop och Bob hund hittade snabbt sin skara fans långt utanför listorna. Både Björk och Bob hund har funnits med sedan dess. Idag känner gymnasieelever till hela Björks katalog och i sin recension av Bob hunds slutsålda konsert i Parksnäckan förra sommaren skrev UNT:s recensent Fredrik Bergström: ”Jag får det till tre generationer i publiken. Minst.”
Den isländska sångerskan Björk slog igenom med dunder och brak 1993. Här från en konsert på Fryshuset i Stockholm några år senare.
Varför var det sådan explosion av ny kultur under denna period? Så mycket nytt som slog stort? Det tidiga 90-talet var på många sätt en tid av framtidshopp och optimism. Berlinmuren hade fallit, nya demokratier bildats och apartheid var avskaffat. Efter 80-talets konforma ungdomstid fanns plötsligt fler möjligheter. Gamla sanningar ifrågasattes, uppdelningen mellan fin- och fulkultur luckrades upp och skillnaden mellan ideell och kommersiell kultur hade blivit mindre viktig. Det tidiga 90-talet hade plats och acceptans för fler stilar och nya influenser.
Att unga idag söker sig till kultur som var trendigt innan de föddes är intressant. Tanken att vi som var unga 1993 skulle hyllat och fokuserat på kultur från 1963 känns otänkbar. Visst är det en fråga om tillgänglighet, utan Google, Spotify och strömmande film var det såklart svårare att sätta sig in i och komma över äldre kultur. Men man kan inte låta bli att undra, finns det inte lika mycket nytt att utforska idag? Har utvecklingen rent av stannat av?