Kulturhuset, Stockholm 1998: Barnboksförfattaren och illustratören Pija Lindenbaum sitter i en kuliss som byggts upp med en av hennes teckningar som förlaga.
Kex, vattenflaska, banan och blöjor. Med min förstfödda på magen och barnvagnen (med den åkte vi gratis på Stockholmsbussarna) packad med förnödenheter, drog jag från ettan där vi bodde ut i Kulturhuvudstaden. Året var 1998 och som jag minns det vältrade jag mig i upplevelser.
Cullbergbaletten i Vita parken var en höjdpunkt, liksom de många besöken till Rosendals trädgård som nästan blev till vardag, de arrangerade flera olika utställningar under året. Moderna museet likaså, fotoutställningen "I skuggan av ljuset" pågick under hösten. Kulturhuset vid Sergels torg hade massor av gratis barnaktiviteter. Stadsbiblioteket köpte in tusentals nya böcker och skoleleverna fick gå mer på teater tack vare särskilda kulturpengar som delats ut till grundskolorna i Stockholms stad. Och Stockholm Pride såg sitt första ljus samma år under namnet Europride.
Jag var delvis föräldraledig och hade träffat en ny vän, en kulturintresserad kvinna, via föräldragruppen. Vi gjorde stan så ofta vi kunde. På vägen hem hoppade vi ofta av tunnelbanan en station tidigare och promenerade ner till Vinterviken och Skulpturens hus som var inrymt i den nyrenoverade Nobels dynamitfabrik.
Skulpturens Hus i Stockholm byggdes och invigdes under kulturhuvudstadsåret 1998. Dit gick Maria Larsdotter ofta det året och senare.
På den tiden hade jag ingen tanke alls på om året gynnande kulturarbetare eller inte. Jag bara gapade och svalde alla intryck, tryckte i mig så många upplevelser jag kunde.
Det var alldeles, alldeles underbart!
Kulturhuset Väven vid kajen i Umeå öppnades i november 2014, det år då Umeå var kulturhuvudstad.
När sedan Umeå blivit kulturhuvudstad 2014 gick det att läsa ett argt debattinlägg i Västerbottens-Kuriren skrivet av musikern Emma Swanström:
"... Först skulle ansökan byggas av oss kulturutövare. Sedan träffade ungefär lika många kulturutövare som representanter ur näringslivet juryn. På VIP-festen var näringslivet i fokus, och kulturutövarna i försvinnande liten minoritet ... Det har skett en förskjutning av fokus längs vägen ..."
Andemeningen i hennes krönika var att kulturens värden inte var själva syftet med Umeå som kulturhuvudstad. Hon upplevde att näringslivets tillväxt var syftet. Roten till hennes ilska var att föreningslivet och det ideella engagemanget inom kulturen skapade varumärket men att de sen glömdes bort.
Måtte inte ett liknande debattinlägg behövas om Uppsala utnämns till kulturhuvudstad 6 december. Måtte Uppsalas unga kulturutövare både synas och få en inkomst.
Då kan jag ta mitt barnbarn i handen för att tillsammans med henne trycka i mig så många kulturupplevelser som möjligt runtom i Uppsala 2029.