Inför halloween och allhelgona brukar vi göra listor på lagom myspysiga skräckfilmer att bli så där lagom skrämd av. Även i år blev jag ombedd, men det går inte. Verkligheten har ju alltid vunnit över fiktionen men i år är den helt enkelt för nära, för påträngande, för vidrig. Vilken film mäter sig med vittnesmålen från Trollhättan, de läckta detaljerna runt mordet på Lisa Holm, ständig rapportering från flykting- och migrantkatastroferna? Denna helg får det bli något att bli glad av, någon varm komedi, någon klassiker. ..
Det pratas emellanåt om att våldsskildringar skulle ha en påverkan som inspiration för verkliga våldshandlingar. Några tydliga bevis för det har aldrig kunnat läggas fram, man ska nog vara rejält störd för att ta steget dit. Men visst kan man fundera runt vårt ”behov” att ta del av fiktionellt våld. Vi kan med all rätt förfasa oss över antikens gladiatorspel där fullsatta arenor hyllade verklig kamp på liv och död, men är skillnaden verklig så stor som vi vill tro. Är det vårt eget memento mori vi vill besvärja, eller...
Toleransen för skildringar på film har ju hela tiden flyttats fram. En film som ”Spectre” skulle inte ha fått 11-årsgräns förr. Den ger i praktiken en 7-åring - låt vara i målsmans sällskap - tillgång till en film med tortyrscener, urklämmande av ögon och ett självmord. Kanske lite magstarkt ändå. Eller utgår man från att nyhetsrapporteringar och uppsnappad verklighet har trubbat av dem så mycket?
Roligt att SF vill satsa på ett nytt biografkomplex i Uppsala. Det visar att man tror på filmen på stor duk. Blir det sedan av med något av de lösa ryktena om en biograf i Gränby så lär det väl bli konkurrensn om biopubliken. Det gäller ju att producera sådant som drar storpubliken också. Även om den väl lär vara upptagen av Bond, James Bond, ett tag.
Till sist, bara att hoppas att kvinnorna i filmbranschen kan ta sin rättmätiga plats. De senaste siffrorna såg ju inte direkt hoppfulla ut: Ny forskning från Center for the study of women in television and film på San Diego university visar att 85 procent av filmerna saknade kvinnlig regissör, 80 procent saknade en kvinnlig manusförfattare, 33 procent saknade en kvinnlig producent, 78 procent var utan en kvinnlig klippare och 92 procent saknade en kvinnlig fotograf.