Förra veckan inleddes årets upplaga av ”Den stora läsarutmaningen” som utmanar Sveriges alla fjärdeklassare att läsa så mycket de kan och tävla om en resa. Bakom utmaningen står några av de större förlagen. En morot är aldrig fel. Kanske behövs det till och med mer än någonsin. Jag har själv betalat mina barn pengar per utläst bok när deras intresse svalnat i de tidiga tonåren. En vän har tagit det ett steg längre och ger sina barn läsning som sommarjobb. Ibland har det lett till bokslukeri, ibland inte.
Idag går Uppsalas alla skolelever på efterlängtat sommarlov. En tid som för många är förknippat med just läsning. Hur mycket skärmarna än ersatt läsandet för oss så är pappersboken fortfarande klart lättare att njuta av i solen. Därför haglar lästipsen så här års, biblioteken erbjuder långlån och det säljs fyra böcker till priset av tre. Det finns en härlig förväntan i att samla sommarens boktrave under veckorna innan ledigheten börjar.
Men för många omges tyvärr läsandet av en pliktkänsla, ett motstånd. Vi är inte längre vana vid att låta något ta vår fulla uppmärksamhet på det sättet en bok gör. Hur mycket man än läser kan man känna att för varje läst roman finns tusen olästa. För unga bidrar säkert tjat från föräldrar och läsprojekt i skolan till känslan av att man inte väljer själv.
Men var kommer det här ”måstet” ifrån? Läser vi idag mer av plikt än av lust? Visst kan känslan av att man ”borde” smyga sig på ibland. Jag ”borde” till exempel ha läst fler klassiker som ung. (Men det fanns det ju så otroligt mycket bra och spännande samtidslitteratur som alltid lockade mer.)
Måste och borde kommer nog delvis av att vi vet genom forskningen att läsning är bra för oss. Inte minst för ungas språkutveckling och förmåga till fantasi och inlevelse. Att förstå det man läser är avgörande för att klara sin skolgång. Ändå visar rapporten ”Ungar & medier 2021” från Statens medieråd att läsandet av både böcker och tidningar minskar. Det har det gjort kontinuerligt sedan man började mäta för tio år sedan.
Min sommartrave har börjat ta form i ett hörn av vardagsrummet och jag slänger längtansfulla blickar på den. Läsning av pappersboken är för mig förknippat med ledighet och obruten tid. Och det är en lyx vi inte unnar oss så ofta, att göra en enda sak och helt förlora oss i tid och rum.