Det känns som att jag fick covid-19 sist av alla. I slutet av sommaren fick jag ett virus som manifesterade sig som vinterkräksjukan kombinerat med migrän. Ovanpå de fysiska symtomen har jag även hälsoångest.
Efter att ha skickat familjen till en skärgårdsö för att kompensera förlusten av den inställda Parisresan, så spenderade jag sjukdomstiden ensam med streamingtjänsterna.
Jag slukade Apple TV:s amerikanska serie ”The Morning Show”, ett relationsdrama som utspelar sig på en tv-redaktion. I serien så kryper den världsomspännande pandemin sig allt närmare. Spoileralert: I slutet av andra säsongen får även huvudrollen Alex Levy, spelad av Jennifer Aniston, corona. Hon skildras som en av de första att drabbas i USA.
Jag tvingade mig att titta på säsongsavslutningen – trots att jag helst bara ville stänga av. Efter ett år av KBT (kognitiv beteendeterapi) har jag lärt mig att det enda sättet att hantera hälsoångesten är att inte låta den styra, inte låta den kontrollera mina beslut.
Den fläckfria programledaren mår sämre än någonsin, kräks i badkaret, svettas och fryser. Hon är blek och har ostyrigt hår när hennes dumdristige producent Chip (Mark Duplass) travar in i lyxlägenheten. Han har fått idén att han ska filma hennes sjukdomsförlopp.
Alex Levy tar god tid på sig att fräscha upp sig inför inspelningen. Flera timmar senare sitter den glassiga divan med svettig panna och snackar digitalt med läkare om döden och vad som händer sedan – och andra existentiella frågor som väcks när man fått en livsfarlig sjukdom. Varför har vi inte pratat mer om dem under pandemin?
Själv hade jag mått bra av att höra fler ärliga berättelser om oro och rädsla, i stället käcka påståenden som att ”det är bara som en vanlig förkylning”.
Stjärnskådisen Jennifer Aniston visar genom sin karaktär hur det är att på riktigt bli drabbad av coronaviruset. Som en av miljontals, men samtidigt den enda. Narcissisten Alex delar sin rädsla med hela världen, men bryr sig i slutändan bara om sin egen upplevelse. Jag känner igen mig i det.
Så jag tillät mig själv att må illa – och att ha dödsångest ett tag. Men till slut så reste jag mig, sminkade jag mig och gav mig ut i världen igen.
Tack vare Jennifer Aniston, eller Alex Levy, så har jag överlevt.