En säljare tar emot oss i butiken. Min fru berättar vad vi är ute efter och börjar ställa frågor om energiklasser och antalet liter som de olika kylarna rymmer. Säljaren svarar lugnt och sakligt och när han svarar vänder han sig till mig. Det är jag som får svaren, inte min fru som har ställt frågorna. Jag får dem. Såklart. Eftersom jag är man. Det förväntas av mig att jag ska ha koll på sådana här saker.
Och det är ungefär där som mina tankar börjar söka sig mot romarriket. För varje gång jag hamnar i en situation som med säljaren i Gränbystaden är min reaktion densamma, jag borde bli mer man.
För ungefär ett år sedan började en rad klipp cirkulera på Tiktok som alla gick ut på att orimligt många män tänker orimligt mycket på romarriket. Jag kan ärligt säga att sedan grundskolan har tiden jag lagt ner på att tänka på romarriket varit i det närmaste obefintlig. Så visar det sig att det är det män gör, de tänker på romarriket. Så jag tänkte att jag också skulle göra det. Började googla, läsa på. Men romarriket visade sig ha samma effekt på mig som när jag försökte sätta mig in i hur någon teknisk apparat funkar. Efter bara några sekunder in i läsningen var det som om en svart ridå fälldes ner framför mina ögon och omöjliggjorde all form av informationsintag.
Men säljaren i Gränbystaden har väckt något inom mig. Vid nästa tillfälle jag får ska jag kliva fram och visa att jag också minsann är en man.
Så en kväll i slutet av nådens år 2024 får jag min chans. Jag står i köket och lagar middag. För det är sånt jag gillar att göra, hacka och skiva, koka och steka. Omanligt så det förslår.
Min fru sätter sig vid köksbordet med en bekymrad min.
”Har det hänt något?” undrar jag.
”Ballofixen”, svarar hon med en suck, ”vi behöver byta ut den.”
Jag tänker att nu ska jag minsann bevisa för mig själv och resten av världen att jag är en riktig man. Ballofixen behöver bytas ut, och jag ska kliva fram och göra det. Hur svårt kan det vara? Det hör man ju, ballofix. Är det ens ett riktigt ord? Låter mer som ett påhittat djur från Harry Potter-böckerna.
Efter middagen tar jag datorn och googlar. Får upp en massa bilder på ett litet skinande metallobjekt i olika varianter. Ballofix, kallas även kulventil. Kollar Wikipedia. Kulventil är en ventil som reglerar flöde genom att en ihålig kula roteras i ett sfäriskt ventilsäte. Och ungefär där, vid sfäriskt ventilsäte (eller, om jag ska vara helt ärlig, redan vid reglerar flöde) har jag tappat allt, ridån har gått ner och jag är förlorad.
”Den här … ballofixen?” säger jag försiktigt till min fru.
”Ja, jag har beställt en ny”, säger hon och kväver en gäspning, ”borde komma på tisdag. Det verkar inte så svårt att byta den själv, och jag kan nog låna verktyg av pappa om det behövs.”
Jag betraktar min fru där hon sitter på andra sidan soffan. Jag tänker att jag är så tacksam som har henne, och att vi kompletterar varandra så bra. Jag gillar att laga mat, något som hon hatar. Hon å sin sida ser till att göra vad det nu är man gör med en ballofix för att den ska fungera. I slutändan är ju ändå det som anses typiskt manligt bara en konstruktion som andra försöker applicera på en.
Men sedan, när jag sitter där och beundrar min fru, kan jag inte låta bli att undra om hon brukar tänka på romarriket. Och i så fall, hur ofta?
Fredrik Hardenborg är författare och konstnär, bosatt i Uppsala.