En kollega kommer från ett föredrag där de berättat att var fjärde ung svensk inte tycker att det är så viktigt att leva i en demokrati. Var femte ung svensk kan tänka sig att sälja sin röst, och var fjärde tycker att det vore bra om Sverige styrdes av en stark ledare, som inte behövde bry sig om riksdagen eller allmänna val.
Siffrorna kommer från World value survey, och vi förfasar oss en lång stund över demokratins framtid.
Men är vi vuxna, utbildade människor så mycket bättre? Med vår längtan efter förenklingar: Svart och vitt. Ont och gott. Och hur är det med synen på en stark ledare som sköter alltihop? Jag tänker på när videorna på Hans Rosling fyllde mina Facebook- och Twitterflöden för ett par veckor sen.
Hans Rosling är professor i internationell hälsa och en mycket pedagogisk föreläsare. Han har gjort succé med sina TED talks, filmade föreläsningar som läggs ut på internet. Och han har ett positivt budskap: Världen blir bättre.
Är det inte underbart? Det är ju precis vad man vill höra!
Världen blir bättre för att kvinnor föder färre barn, de överlever och får gå i skolan, utbildning leder till utveckling och företagande och välstånd. Fler är rikare nu.
Det är självklart att man gillar Hans Rosling, en nutida variant av Voltaires romanfigur Pangloss, som kan berätta att vi egentligen lever i den bästa av världar.
Så när han var i dansk tv för att prata om flyktingkrisen och läxade upp studioreportern med orden "Jag har rätt och du har fel", ja då älskade vi honom för det är ju så härligt att knäppa danskarna på näsan. Alla gladde sig, han delades överallt i flödena. På ett underligt okritiskt vis, jag menar: Hur bra är argumentet "jag har rätt och du har fel" – egentligen?
Facebook-grupper bildades som ville att Hans Rosling skulle ge sig in i politiken, och så fick han vara med i Aktuellt och leverera ännu fler snärtiga one-liners, och vi fortsatte att älska honom. Det är skönt när världen kan förklaras med hjälp av äpplen eller Duplobitar. (Hans Rosling hade tyvärr lite fel med fakta där i Aktuellt, men det rättade han sedan själv på Twitter, där förstås inte lika många ser det, men ändå.)
Just som jag började tro att hajpen klingat av en aning, så dök Hans Rosling upp på galan "Hela Sverige skramlar". Stående ovationer två gånger om, och i flödena läser jag "Ge Nobelpriset (fredspriset) till Rosling!" och "Rosling for president!"
Det är verkligen inte bara unga vuxna som längtar efter en stark ledare.