När dom-orkanen återigen härjar är en välanvänd förklaring att de och dem inte används i talspråk, men jösses, vem gjorde det för tio, tjugo, fyrtio år sedan? Rätt svar, ingen! Förutom prästerna möjligen och i sjungen psalm.
Min 18-åring som går i trean på gymnasiet kom hem och sa att hans lärare på fullt allvar sagt: Det är lika rätt att använda dom, överallt, hen ville lägga tid på lära ut annat "viktigare".
Hur ska våra ungdomar kunna lära sig om inte ens svensklärarna orkar bry sig.
Själv blev jag helt fascinerad av att lära mig så gott som ett helt nytt språk i svenskan när jag gick i grundskolan. Jag fick inte längre skriva: råm, snöger, skäm, vanter eller mösser. I stället fick jag lära mig att skriva: de, snöar, slö, vantar och mössor. Jag fick lära mig att det finns ett talspråk och ett skriftspråk. Där började min förälskelse i orden, språket och att lära mig mer. I början var jag irriterad på att jag inte fick använda ”mina” ord när jag skrev. Men jag lärde mig och inte bara det, jag upptäckte en hel värld där det gick att precisera mina tankar i text och jag tyckte det blev vackert. Det blev ”riktig” text.
Björn Ranelid debatterade mot språkrådets nya tillträdande chef, Lena Lind Palicki, i SVT:s Aktuellt och gav ett briljant exempel på hur det kan komma att låta i text om ”dom” får ta över. Jag är inget störrrrre fan av honom, han använder alltför många ord för min smak, det blir lätt rörigt. Men. När han reciterade exemplet i direktsändning var jag benägen att hålla med. Så här lät det: ”Jag såg dom på gatan. Jag gick över gatan och gav dom äpplen men dom ville inte ha dom så dom gav dom till dom andra som gick på andra sidan gatan.” Han kallar det oskönt och barbariskt, hårda ord men håller med, det blir inte vackert.
En lättanvänd regel lyder: Om du kan byta ut ordet dom mot vi, skriv de. Om du kan byta ut ordet dom mot oss skriv dem. Men, framför ordet som blir det dem, även om många hävdar att det går bra att välja fritt.
Enkelt va! Du behöver inte ens komma ihåg det du lärde dig i skolan om objektsformer, subjekt, predikat och all annan grammatik.
När jag nyligen fyllde år fick jag en bok av min dotter med partner.
”Läs baksidestexten mamma, läs högt!” utropade dottern under morgonfirandet där hon satt bland täcken och kuddar med sina glittrande ögon.
Jag läste såklart: ”En bok för språkpoliser.” Ja, ja, det bjuder jag på.