Hur ser post-Greta-epoken ut?

Greta Thunberg Ă€r inte ensam nordbo som har skapat opinion för miljön – tĂ€nk bara pĂ„ Norges "superbestefar" Arne Nӕss och den extreme excentrikern Pentti Linkola i Finland. Men vad hĂ€nder om politikerna inte lyssnar? undrar Bengt Lindroth.

Foto: Staffan Claesson

Krönika2019-05-17 15:00
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Är Greta Thunberg vĂ„r tids profet ”fullt jĂ€mförbar med Bibelns profeter”? SĂ„ pĂ„stĂ„s det i en diskussion i Kyrkans Tidning dĂ€r det utbyts teologiska argument för och emot, men jag aktar mig för att blanda mig i. Den pĂ„minner mig dĂ€remot om att det funnits andra nordbor Ă€n Greta Thunberg som predikat att livet pĂ„ jordklotet gĂ„r under om inte mĂ€nniskan drastiskt förĂ€ndrar den moderna civilisation hon skapat. Och de har haft och har sina anhĂ€ngare, ocksĂ„ internationellt. Jag tĂ€nker pĂ„ Arne Nӕss och Pentti Linkola.

Norrmannen Arne Nӕss Ă€r djupekologins eller ekosofins skapare, ett vĂ€rldsnamn inom bĂ„de miljörörelsen och den akademiska filosofin före sin död 2009. Han blev en bit över nittio Ă„r och hyllades i hemlandet som ett slags pelarhelgon nĂ€r han, ocksĂ„ som Ă„ldrad, bergsklĂ€ttrade upp till sitt nĂ€ste Tvergastein vid Hardangervidda. Nӕss predikade harmoni mellan mĂ€nniska och natur, lokal produktion istĂ€llet för industri och handel i global skala, gick emot oljeutvinningen och nĂ€rmandet till EU. Han betydde enormt mycket för den norska sjĂ€lvbilden och kallades hela nationens ”superbestefar”, en farfar för hela folket.

NĂ„gon farfar för den finlĂ€ndska nationen Ă€r sannerligen inte Pentti Linkola, trots att han Ă€r lĂ„ngt över Ă„ttio Ă„r och vissa av hans tankar Ă€r beslĂ€ktade med Arne Nӕss'. DĂ€rtill Ă€r han alltför extrem och excentrisk. OcksĂ„ om han Ă€r en intellektuell kĂ€ndis.

Linkola betraktar mĂ€nniskan som en art likstĂ€lld med alla andra och vill se mĂ€nskligheten krympa till ungefĂ€r den nivĂ„ som rĂ„dde före industrialismens intrĂ€de. ”Som i mitten av 1800-talet”, sa han nĂ€r jag intervjuade honom pĂ„ 90-talet. DĂ„ hade han vĂ€ckt uppstĂ„ndelse med en stort uppslagen intervju i The Wall Street Journal dĂ€r han sa sig vĂ€lkomna ett tredje vĂ€rldskrig, av samma skĂ€l som han hoppas pĂ„ fler pandemier, krig, svĂ€lt- och naturkatastrofer, och han vĂ€grar att beklaga Förintelsen. Allt som kraftfullt reducerar antalet mĂ€nniskor innebĂ€r en ljusare framtid. ”MĂ€nniskan Ă€r i grunden ond”, hĂ€vdar han.

Pentti Linkola rÀknas som en av Finlands frÀmsta ornitologer, har författat fackböcker och inkÀnnande texter i ledande medier om den finlÀndska naturens förvandlingar och den vÀsterlÀndska civilisationens rovdrift pÄ skog och mark. Han ger skogarna och djuren rÀtt att ta tillbaka vad mÀnniskan stulit frÄn dem. LÄt industrisamhÀllet slya igen. Homo sapiens bör ÄtergÄ till gamla levnadsmönster.

Som insjöfiskare i skogslandskapen i mellersta Finland försöker Pentti Linkola leva som han lĂ€r, utan elektricitet, inga datorer, med arbetshĂ€st och vagn. Han har deltagit i debatten i mer Ă€n ett halvt sekel. En biografi över honom vann för tvĂ„ Ă„r sen det ansedda Finlandia-priset i fackboksklassen. Hans egna böcker utkommer pĂ„ nytt. ”Allt jag skrivit Ă€r till naturens försvar”, förklarade han i vintras i förordet till en dagbok om livet som insjöfiskare. Den har inte förts av honom sjĂ€lv utan av en ung beundrare, Eero AlĂ©n, som för tjugofem Ă„r sen praktiserade som fiskarelev och gjorde sina observationer av ”MĂ€staren” i tysthet och ofta inne i saunans förtroliga mörker. HĂ€r portrĂ€tteras ett original inte olikt de bisarra och egensinniga mĂ€nnen i Arto Paasilinnas populĂ€ra och grovkorniga romaner frĂ„n finska landsĂ€ndar. Linkola har sina supportrar inom och utom republiken, bland djurrĂ€ttsaktivister, zoologer, naturvĂ„rdare, EU-motstĂ„ndare och civilisationskritiker i olika lĂ€ger.

Det Ă€r angelĂ€get att peka pĂ„ det hĂ€r typiskt nordiska strĂ„ket i opinionsbildningen kring miljön. Hos bĂ„da herrarna bjuds, olikheterna till trots, pĂ„ en del suggestivt vildmarksromantiska inslag. De mĂ„lar upp mer eller mindre tydliga visioner och framlĂ€gger konkreta förslag. Nӕss landade i funderingar om att bromsa migrationen och den teknologiska utvecklingen i vĂ€rlden. Linkola har öppet rasistiska eller elitistiska tankar om vilka mĂ€nniskor som Ă€r bĂ€st skickade att styra och leva i hans framtida forntidssamhĂ€lle.

Ännu har jag inte hört nĂ„gra extremistiska övertoner i bruset runt Greta Thunberg, men en sak har hon Ă€ndĂ„ gemensamt med Nӕss och Linkola: nĂ€mligen det skallande nödropet i sig. Profetiskt eller ej. Min rĂ€dsla Ă€r att om inte vĂ€rldens och Europas förnuftiga politiker –som verkar bli fĂ€rre - lystrar och bemöter det ropet, med demokratin och framtidstron i behĂ„ll, sĂ„ kommer istĂ€llet all slags aktivister och fantaster och populister anse sig moraliskt berĂ€ttigade att ta över dagordningen. En post-Greta-epok som glider över i en miljödiktatur? TĂ€nk om det Ă€r vad som vĂ€ntar oss.