Fotoutställningen "Ecce Homo" bestod av tolv fotografier kopplade till bibelcitat där Elisabeth Ohlson porträtterade Jesus och lärjungarna som hbtqi-personer.
Jag har aldrig haft förmånen att träffa fotografen och konstnären Elisabeth Ohlson, men jag såg upp till henne. 1998, när hon slog igenom med utställningen "Ecce Homo" där hon porträtterar Jesus och lärjungarna som hbtqi-personer, tyckte jag att hon och bilderna var så enormt levande, så nytänkande. De skakade om och förförde.
Hennes utställning visades först i bergrummet vid Sofia kyrka. I september samma år kom den till Domkyrkan i Uppsala på initiativ av domprosten Tuulikki Koivunen Bylund.
Kyrkan bombhotades, påven ställde in sitt planerade besök av Sveriges ärkebiskop och ärkebiskopen själv, KG Hammar, mordhotades liksom Elisabeth Ohlson.
Under samma period gick jag ur Svenska kyrkan. Debatten om samkönade äktenskap var i sin linda. Året innan, 1997, hade en motion väckts om en välsignelseakt för samkönade par i kyrkan men den motarbetades.
Senare gjorde jag intervjuer med Svenska kyrkan i Sigtuna där präster vägrade att viga par av samma kön.
Jag fattade överhuvudtaget inte varför Elisabeth Ohlson alls ville fortsätta att vara en del av kyrkan när den och dess makthavare ifrågasatte henne och hennes likar med hjälp av bibelord i stället för att välkomna in. Varför envisades hon med att vilja ha en plats inom kristenheten? Varför gjorde hon inte bara som jag, gick ur? Det tog mig ett tag att inse att hon kom från en religiös familj och själv hade en tro. (Ja, det var innan vi Google slog igenom.)
Herregud så modig den kvinnan var!
I september 1998 kom Elisabeth Ohlsons utställning "Ecce Homo" till Domkyrkan i Uppsala på initiativ av domprosten Tuulikki Koivunen Bylund.
Bilderna betydde mycket för mig då och har kommit att betyda ännu mer under åren då mina barn vuxit upp.
Som förälder till hbtqi-vuxna finns hos mig en ständig undran: Varför finns det människor som tycker att mina barn inte har rätt att leva? Min svärdotter tillbringade nyligen två veckor i Uganda, det ingick i hennes studier. Före resan avföljde hon sin käresta i sociala medier, raderade inlägg som kunde avslöja hennes homosexuella läggning, rakade benen och klädde sig i kjol. I Uganda skärptes straffet för att identifiera sig som hbtqi-person i mars i år, numera kan det leda till döden.
När jag ser Elisabeth Ohlsons bilder i dag förstår jag ännu bättre deras storhet. "Ecce homo" "Se människan", se människan för den hon är. Hennes bilder öppnade nya vägar inte enbart inom kyrkan utan i hela samhället.
Till mina nu vuxna barn och andra: Minns Elisabeth Ohlson som stred för er rätt att leva och älska!