Det nya medielandskapet är en dröm för alla marknadsförare. Om man förr i tiden exempelvis sålde tvåsitsiga barnvagnar och ville nå nyblivna tvåbarnsmammor i Ödeshög så var man tvungen att sätta in annonser i olika lokalmedier och hoppas att någon av dessa tvåbarnsmammor skulle råka se dem.
Nu går det att ringa in precis den målgrupp man vill nå och samtidigt slippa betala för att alla andra som är ointresserade av barnvagnar också ska se annonsen. Med hjälp av de digitala verktygen kan marknadsförarna själva välja hur mycket pengar de vill lägga, vilka de vill nå, när och hur ofta de vill göra det. Möjligheterna att följa upp effekten av olika kampanjer är också enorm.
Medierna är dock som bekant inte bara fyllda av marknadsföring utan också av journalistik. Hur påverkas egentligen journalistiken? Frågan är extra viktig att ställa nu när vi kastats in i en ny valrörelse. Inget är nämligen så svårt att bevaka som en valrörelse, åtminstone inte om man gör anspråk på att vara objektiv och ge en heltäckande bild. I takt med att allt fler väljare stänger in sig i digitala åsiktsbubblor eller hänger på forum för likasinnade blir det också viktigare med oberoende journalistik om politik.
Det är inget fel på opinionsbildare, tankesmedjor eller lobbyorganisationer. De kan också bidra med intressanta insikter, men det är inte dem väljarna behöver allra mest just nu.
Väljarna behöver massmedier som ger flera perspektiv i en och samma artikel, journalister som sätter en ära i att låta den som blir angripen få ge svar på tal. Vi behöver fler arenor för debatt och åsiktsbrytningar, inte fler åsiktsmegafoner eller brandtal för de redan frälsta.
Samtidigt som informationen kring politik har blivit mer lättillgänglig än någonsin så finns det också en lömsk naturlag på internet som hela tiden snävar in och stänger ute.
Om du en gång exempelvis har visat att du gillar Socialdemokraterna så går hela målgruppsmaskineriet på internet i gång. Snart får du fler förslag på annat som du förväntas tycka om, som LO, Aftonbladets ledarskribenter eller Stefan Löfven. Innan du vet ordet av så tillhör du plötsligt en specifik målgrupp som matas med sådant som du redan tycker är bra.
Det ligger nära till hands att tro att det extremt låsta läge vi har sett inom svensk politik till viss del härrör från ett nytt segmenterat, cementerat och fragmentiserat debattklimat på nätet. Marknadsförare älskar när befolkningen kan delas in i sådana tydligt definierade grupperingar. För att demokratin ska må bra krävs det däremot väljare som tar in flera perspektiv och som förmår sätta sig in i hur andra grupper i samhället har det.
Annars blir politiken bara ett skyttegravskrig mellan separata intressegrupperingar som pratar förbi varandra.
Och så kan vi ju inte ha det.