Att kika in i nyckelhålet till "Historien om någon" är hypnotiserande. De gula ögonen stirrar tillbaka. Otaliga barnfingrar har följt den mystiska röda tråden genom sagan.
Boken gavs ut för första gången 1951 på Folket i bild och kom senare ut på Rabén & Sjögren. Förmodligen har den sålts i mellan en halv och en miljon exemplar, enligt förlaget.
Själv kommer jag ihåg en saga i storformat från min barndom. I den var tråden upphöjd från boksidan, eller är det bara så jag minns det?
Boken skrevs av förläggaren Åke Löfgren (1915-1995). Som författare är den hans mest välkända verk. På KF och senare Rabén & Sjögren knöt Åke Lövgren flera danska konstnärer, som till exempel Egon Mathiesen, till barnboksproduktionen i Sverige. "Historien om någon" är iIllustrerad av Egon Möller-Nielsen. Han var en arkitektutbildad bildkonstnär som förutom två barnböcker gjort flera lekskulpturer, varav många fortfarande finns kvar. Till exempel ihåliga "Tufsen" och "Ägget" i Stockholm.
Att Egon Möller-Nielsen förstår rummets beskaffenhet och kan inta barnets perspektiv märks i sagan. Men fler barnböcker blev det inte efter framgångsrika "Historien om någon". Egon Möller-Nielsen, född 1915, gick bort 1959.
I "Historien om någon" har köket en gasspis och mjölken är omkullstjälpt. Sagan har något ålderdomligt över sig, både i bild och text. Ändå står sig klassikern också på 2000-talet.
Som läsare leds du in i ett mysterium som trovärdigt hänger samman. Varje uppslag och rum ger en ledtråd om vad det är för varelse som vi följer. När den röda tråden i trappen plötsligt går runt en pinne kan det verka orimligt, men inget är omöjligt för en katt. Det är lätt att se när sagan går i mål att det var hit, till kissemissen Nisse, som tråden ledde hela tiden.
Också i moderna "Dropp dropp" från Rabén & Sjögren leds läsaren genom ödsligt tomma rum. Men i "Dropp Dropp" blir jag förvirrad av planlösningen, trots vägledningen av röda droppar på golvet.
Varje rum är sceniskt tecknad med Uppsalaillustratören Aron Landahls ruffiga stil, men läsaren får ingen hjälp att lösa mysteriet. Det känns snopet när vi når finalen. Den kluriga, sammanhängande tråden från "Historien om någon" har gått förlorad.
Vackra "Tassemarker" från Natur & Kultur är en bättre efterföljare till klassikern. När du väl sett likheterna går det inte att tänka bort dem.
Här finns den röda tråden i form av en halsduk som ibland är nära, ibland långt borta, ibland försvunnen bland stora monster. Den röda färgen som i "Historien om någon" leder in i ett skåp slutar i "Tassemarker" med en nyckel. På andra sidan ett nyckelhål, som en kalkering från ett uppslag i föregångaren. När du vänder på bladet hittar du det som jaget i berättelsen letar efter.
Göteborgaren Alexander Janssons illustrationer i "Tassemarker" går från fantasifullt animerat till verklighetstroget fotograferat.
"Kan jag hitta nån som är alldeles försvunnen?" funderar jaget när hon sitter på toppen av drivved som omformats till höghus i ett sjölandskap. Träbitarna tycks sticka ut från sidan, vyn blir nästan tredimensionell och långt där borta fladdrar det lilla röda.
Något sorgmodigt finns i "Tassemarker", skriven av Ebba Berg. Något farligt och spännande. Ett sökande som läsaren vill delta i och förstå.
"Historien om någon" har fått en uppföljare som jag hoppas blir älskad många år framöver. Klurigt och smart. Men inte riktigt lika nyskapande som originalet.