Jag lägger ifrån mig Sara Stridsbergs bok ”Kärlekens Antarktis”. Den före detta akademiledamoten ger i sin nya roman röst åt en prostituerad kvinna. Heroinmissbrukare, dessutom styckmördad, med huvudet bortkastat. Kan man bli mer marginaliserad som människa?
Det är svårt att inte tänka på verklighetens Catrine da Costa, som mördades 27 år gammal och vars kroppsdelar hittades slängda i säckar på två olika platser i Stockholm 1984. Bortglömd som liv, men journalistiskt sönderskriven som kriminalfall.
Två läkare misstänktes för mordet men ingen dömdes. Polisutredningen hamnade för övrigt kraftigt på undantag när statsminister Olof Palme sköts och alla resurser gick till en, även där, resultatlös mördarjakt.
Sara Stridsberg lämnade Svenska Akademien i kölvattnet av skandalerna kring ”Kulturprofilen”. I hennes bok får den styckade kvinnan liv. Blir en människa och mamma, istället för mordfall. Skänks värdighet trots kränkningar, skändning och misär på samhällets botten.
Jag tänker oavbrutet på Metoo. Det handlar om att bryta tystnaden.
I Jenny Nordlanders bok ”Mellan raderna” som kom tidigare i höst berättade ett antal mediemänniskor om hur det är att vara kvinna och journalist. Personliga berättelser med olika innehåll, men som bildar ett tydligt mönster. Manligt förtryck.
”Metoo-rörelsen har skapat ett nytt credo för kvinnor: Håll inte tyst om det du varit med om! Berätta! Det är det enda som gäller.” Så skriver Dagens Nyheters biträdande kulturchef Åsa Beckman, som är en av alla de kvinnor som berättar i boken.
Poängen är att skulden i framtiden ska hamna hos förövaren och inte hos den som berättar.
Förtrycket kan vara mer eller mindre subtilt. Oavsett vilket är tystnadskulturen förödande
”Jag är inte ensam. Det är det första steget att förstå. Metoo har betytt otroligt mycket, det har avtäckt en del av verkligheten som man inte hade sett tidigare.” konstaterade Åsa Beckman när boken diskuterades på Bokmässan i Göteborg i helgen.
Den nu dömda Kulturprofilens beteende var välkänt i åtminstone delar av kulturvärlden. Ändå var det alldeles tyst före Metoo-rörelsen. Låt oss se till att det inte blir tyst igen.