Göran Sterner: Sömnlös i Rättvik – med öron känsliga för Epadunk

Att tillbringa ett par dagar vid Siljans strand kändes som en bra idé när semestern 2021 gick mot sitt slut. I planen ingick utflykter till Tällberg, Sollerön och Zornmuséet i Mora.

Redan första kvällen började varningsklockorna att ringa. Det var väldigt många raggarbilar och andra märkliga ekipage i omlopp, de flesta med överdimensionerade ljudanläggningar.

Ganska snart stod anledningen klar: Classic Car Week – den årliga raggarträffen. Att den officiellt var inställd på grund av pandemin sket raggarna fullständigt i. Detsamma gjorde deras långa svans av kids i Epatraktorer och andra långsamtgående fordon.

Framåt sängdags sammanföll två olyckliga omständigheter: 1) Vårt boende visade sig vara integrerat i raggarrundan 2) De äldre gardet som cruisade fram i sina blankpolerade skönheter checkade ut. Natten togs i stället över av hormonstinna tonåringar.

Musiken de spelade i sina låtsasbilar var så långt från Eddie Cochran, Elvis och Jerry Lee man kan komma. Med andra ord Epadunk. Galet repetitivt dunk till texter så pinsamma att man rodnar.

Ett annat problem var att "musiken" avtog först i gryningen. Effekten av en vaknatt med Epadunk? Tja, var ska jag börja? Hålögd och håglös, duger det? Med andra ord samma känsla man får efter att ha läst om Epadunketets erövringståg på Spotify 2022.

Känns gnället igen förresten? Just det: dansbaneeländet, den farliga jazzen, rocken, punken, hiphopen – och nu Epadunket. 

Medelålders? Jag?