Det måste vara något nytt det här ”ute”. Vad är det för någonting? Det vill man gärna veta. Eftersom man vill vara inne. Hur gör man egentligen? Vilka böcker bör man läsa? Och visst måste man köpa någonting för att få tillgång till ”ute”? Jajamensan, det stämmer. För dig som vill testa på finns en mängd alternativ av ”ute” att ta del av – jag menar köpa.
Ett par aktuella objekt på marknaden just nu:
Skogsbad (ta en svängjävel i skogen)
Outdoor cooking (grilla korv som vi kallar det i Gimo)
Wild swimming (gå och bada, fast inte på Fyrishov)
Glamping (bo i militärtält av oblekt canvas – betala motsvarande sviten på Academia)
Observera att parenteserna är mina egna cyniska översättningar.
Det tycks gå att profitera på precis allt. Blir helt matt. Ramlade över en annons häromdagen där ett företag saluförde vinterbad i sin arsenal av upplevelser. Till deras försvar ingick en stund i delad bastu. Samt naturupplevelse. Ja, det stod så. Vad har Moder Jord för provision, undrar vän av ordning. Och betalar hon moms för det giget?
Hur svårt ska det vara att få till ett bad utan naturguide och Swishtransaktion? Låt oss använda samma simpla förklaringsmodell som den för hur du får en bikinikropp. Du har en kropp. Som du klär i bikini. Voilà – bikinikropp! Det är vinter. Du badar. Ja, du fattar. Det behövs inte YouTube-tutorials om att bada. Eller vara i skogen. Just nu kan du få betala ett gäng tusenlappar för att vara utomhus ett dygn. Usp:en för en av upplevelserna är att ”vårens alla ljud, dofter och skönhet kommer omsluta oss.” Men halloj, luften är fri! Fåglarnas kvitter gratis. Kittlet av hägg i snoken behöver inte köpas för pengar.
Det är som att varje upplevelse måste föregås av konsumtion för att vara på riktigt. Vi kan inte ens ta en sväng i elljusspåret utan att ansluta oss till en digital löpargrupp, med kopplat autogiro om minst ett par hundra spänn i månaden. Eller ta en skogspromenad utan avsedda walkingskor. För att cykla till jobbet krävs racerhoj med hundra växlar och bockat styre. En tur till pulkabacken med kidsen tarvar funktionskläder i lager på lager. Helst ull. För att det andas. Mest att man har råd eventuellt.
Men det behöver inte vara så här. För ett par somrar sen fick min son och hans vänner för sig att gå mellan Öregrund och Gimo. Det var en av årets varmaste dagar. De travade i bara överkroppar, shorts, badtofflor och kepsarna bak och fram. Det gick kanon! För att de inte visste bättre. Eller sämre, beroende på hur man ser det. De hade inte en susning om att de borde haft ingådda vandringskängor i fullnarvsskinn, teleskopiska gångstavar och ett paracordarmband med kompass och inbyggt tändstål. Nä, dessa unga vandrare höll packningen nere till förmån för en stor högtalare. Hasse Anderssons "Guld och gröna skogar" på högsta i Boomboxen höll dem på strålande humör ända fram till Gimoskylten ute på 288:an. I höjd med Sandvik mötte vi tre nöjda gossar som, utöver en varsin pizza på Gladan i Östhammar, badat natur i ett halvt dygn. Utan att det kostat dem en enda spänn. För att ute är gratis!
Men skynda att ta del av detta unika erbjudande. För innan du lärt dig montera ett stormkök, stava till Muurikka och tälja en flöjt av savande sälg, är ”ute” troligen bara ute igen.
Ida Eklöf är född, uppvuxen och boende i Gimo, författare till boken "Moder Justitia" (Rabén & Sjögren 2018), och driver även Instagramkontot moder_justitia_txt