En biokedja gjorde nyligen ett magplask i en minfylld bassäng när de gick ut med att medhavd dryck och godis skulle förbjudas. Jag ska inte gå in på deras bristande framsynthet. De kanske bara helt enkelt underskattade hur stor del av biobesöket som snacksandet utgör, vilket i och för sig intäktssiffrorna för det segmentet borde ha skvallrat om.
Men, jag håller med dem om att det är ett problem. Ett stort problem.
Jag hatar smaskandet på bio.
Den där lite kräkspåminnande lukten av gammal popcorn och unket varmsuttna fåtöljer som slår till som en örfil när man träder in i en salong.
Men jag älskar film.
Det går med andra ord inte ihop sig. Förr tyckte man att ”oj vilken stor bild, och vilket ljud” när det var biodags. Men numera har var och varannan (har jag hört/sett) en tv på 65+ tum och ett ljudsystem som kan få folks arslen att lyfta ur soffan. Lägg till ett koppel streamingtjänster och hyrfilm direkt i gränssnittet. Så varför gå på bio?
Vad vet jag, en del kanske uppskattar att man så att säga ingår i en publik? Alltså ingår i ett sammanhang med inte bara ens närmaste i stolarna intill, utan också delar utrymme och upplevelse med en drös främlingar. Smittande skratt sprider sig i salongen; sorg och eftertänksamhet växer i bänkraderna – publikskaran uppgår i en mellanmänsklig enhet.
Det är ju en filosofiskt fin tanke. Men, faktum kvarstår. Film är sämst på bio.
Utöver popcornodören – här ska Fyrisbiografen som jag nyligen intervjuade hedras som valt bort att ens sälja popcorn (”Det blir skräpigt och luktar”) – och det försvunna teknikförsprånget finns tre anledningar:
1) dyrt 2) inte längre exklusivt och 3) själva filmen är inte längre det centrala.
Går man hela familjen och säger: "ta godis och popcorn och läsk ni, det är så festligt att gå på bio", så får man gå och söka extrajobb dagen efter.
Exklusiviteten är som bortblåst när vissa titlar kan ses samtidigt från dag 1 på nån streamingjätte.
Och hela det här snacksraseriet som härjat i landet sedan Filmstadens naiva manöver är bevis nog på att det inte längre är själva filmupplevelsen som står i centrum.
Jag säger det igen. Film är sämst på bio. Och det är det ljudliga tuggandet på allsköns godis och det sega, gnisslandet från popcornmunfullar som idisslar i biomörkret som dödar upplevelsen.
Film är bäst hemma.
Liksom snackset.