Det finns en läkare i Skåne som undertecknar patienters sjukintyg med mitt namn. När hon handlar i mataffären betalar hon med ett kort där mitt namn står. Sannolikt är det också mitt namn hon uppger när hon svarar i telefon men det vet jag förstås inte eftersom jag aldrig har ringt henne.
Ingenting av ovanstående är olämpligt eller besynnerligt eftersom personen ifråga helt enkelt heter som jag. Vilket dock för mig är en hisnande tanke, nästan som att någon främling skulle vandra den långa och snåriga vägen från vagga till grav bärande på min näsa eller mitt vänstra nyckelben. Hon går alltså omkring där med mitt för och- efternamn, kanske utan att få rysningar när hon hör Emmylou Harris sjunga "Boulder to Birmingham", älska hundar eller tycka att cashewnötter är godare utan salt.
Om jag hade hetat till exempel Anna Eriksson hade jag nog inte på samma sätt förknippat mitt för-och efternamn med vem jag är. I händelse av att någon annan Anna Eriksson dömdes till livstids fängelse för dubbelmord skulle jag inte nödvändigtvis överväga att byta namn. När vi nu heter som vi gör vore det däremot med all sannolikhet ytterst obekvämt för min skånska namne om jag figurerade på osmickrande löpsedlar.
Få människor står oberörda inför vad de heter. Anna Eriksson är kanske trött på att alltid kallas Anna E. Många med invandrarbakgrund har fått förlika sig med att deras namn bedöms som omöjliga för svenskar att uttala rätt. Jag tycker om mitt namn, även om jag som barn tyckte att Sigrid var för gammalmodigt. Däremot störs jag oerhört när folk jag knappt känner tar sig friheten att kalla mig "Sigge" (det är lika klyschigt som överdrivet att hävda att ett barnprogram har förstört ens barndom men lite lättare tror jag att min skoltid hade varit om den där pelikanen i "Duck Tales" hetat något annat).
Etnologen Charlotte Hagström, författare till boken "Man är vad man heter. Namn och identitet", bekräftar att ett namn är så mycket mer än en kombination av bokstäver. Som del av första intrycket av en person fungerar det lite som ett varumärke. I synnerhet utifrån förnamn görs omedelbara associationer till kön, ålder, härkomst och klasstillhörighet. Ett av de mest kända exemplen på det senare är "y-namnen", populära på 1960-talet. De flesta skulle nog gissa att Conny är lastbilschaufför snarare än professor.
Enligt vetenskapliga studier har namn betydelse för hur vi tas emot av omvärlden. Invandrare från Mellanöstern som på 1990-talet bytte till svenskklingande namn ska ha ökat sin inkomst med upp till 15 000 kronor. I en amerikansk undersökning visade det sig att likvärdiga elevarbeten gavs olika betyg beroende på barnens namn.
Det finns med andra ord mycket att ta ställning till när man som förälder ska namnge sin avkomma. Inte minst att det går trender i namn. En kompis ville kalla sin son något ovanligare och fastnade för Albin. Det stod snart klart att han inte varit ensam om att tänka i de banorna, sonen blev en av tre Albin i klassen. Om 20 år kommer kanske Selma och Malte, som nu går i förskolan, att döpa sina telningar till Barbro och Sven-Åke.
Mitt eget förnamn ligger numera på 30:e plats på listan över de populäraste flicknamnen. De 288 Sigrid som föddes 2019 kommer antagligen inte tycka att de har fått ett tantnamn. Vem vet, innan jag går i pension kanske jag hinner kallas Sigrid A på jobbet?