En musikalisk gränsöverskridare har lämnat oss

Anders Widmark stod aldrig stilla musikaliskt. Han testade ständigt nya genrer, oftast med jazzen som bas. Om någon förtjänar att kallas gränsöverskridare är det han. Nu har han passerat ännu en gräns.

Anders Widmark tillbringade somrarna på Gotland, en plats han älskade.

Anders Widmark tillbringade somrarna på Gotland, en plats han älskade.

Foto: Simon Bendelin

Krönika2024-11-27 10:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I det som visade sig bli den sista intervjun med UNT konstaterade Anders Widmark att hans musik blivit hårdare i takt med stigande ålder.

Intervjun gjordes för ganska precis ett år sedan. Widmark skulle fylla 60 och firade samma höst 40 år som artist med albumet "Reggae loves jazz".

På plattan hörs jazziga pianotoner på en solid grund av betongtunga reggaebeats, fjärran från många av hans tidigare produktioner. Men att åter rikta blicken mot visor, psalmer eller klassiskt fanns inte på kartan.

– Nej, det har ju jag och andra gjort många gånger tidigare. Reggae har jag upptäckt successivt, inte minst tack vare min son. Det finns ett inbyggt och suggestivt sväng i reggaebeats som ger mig stort utrymme för improvisationer på pianot. Det blir luft i låtarna och det gillar jag, sade Widmark.

Det svaret är på många sätt symtomatiskt för pianovirtuosen, en av Uppsalas allra största musikskapare. Han ville inte upprepa sig utan sökte hela tiden efter nya projekt och sammanhang: visor, psalmer, hiphop, jazz, klassiskt med mera. 

Ändå fanns där åtminstone en antydan till röd tråd, enligt honom själv.

– Det skulle väl vara det bluesiga och souliga i så fall. Det var så jag började. Senare kom jag in på annat, men det svängiga har alltid funnits med mig, sade Widmark i UNT-intervjun i november 2023.

undefined
Den här bilden har UNT publicerat åtskilliga gånger sedan den togs 2014. Kanske för att Staffan Claessons fotografi fångar essensen av Anders Widmarks in- och utlevelse.

Musikkarriären inleddes på gamla Katalin på Svartbäcksgatan under 1980-talet. I likhet med andra Uppsalamusiker, som Rebecka Törnqvist, Viktoria Tolstoy och Martin Sjöstedt, var det Katalin Vargas scen som blev språngbrädan.

1990 kom första albumet, "Sylvesters sista resa", där den blivande stjärnan Rebecka Törnqvist gjorde sin debut som sångerska. 

Plattorna och turnéerna avlöste varandra, liksom priserna och utmärkelserna. Grammisen i kategorin Årets visa 2003 för "Genom varje andetag" med Helen Sjöholm följdes av en andra statyett 2009 i "Årets klassiska". Då var det full pott för Uppsala eftersom albumet "Resonanser" gjordes i samarbete med kören Allmänna Sången.

Det sista Anders Widmark hann uträtta var turnén "We are all poets" tillsammans med sina kompmusiker Tobias Grenholm och Simon Liljeblad samt sångerskan Zoie Finer och lokala körer. 

På tisdagskvällen, samma dag han gick bort, arrangerades en improviserad finalkonsert på UKK i Uppsala. Huvudpersonen var fysiskt frånvarande men i högsta grad musikaliskt närvarande.

Pianisten Daniel Palm hade kallats in som ersättare. De tillfälligt ihopsatta amatörkörerna från Stockholm och Uppsala slogs ihop till en enda stor kör, under ledning av André Monde de Lange. 

undefined
Anders Widmark avled på tisdagen. Han blev 61 år.

Zoie Finer fick dra ett tungt lass, dels som sångerska, dels som konferencier. Hon gjorde det bra, med ömsinta mellansnack och starka sånginsatser.

UKK:s stora sal var långt ifrån fullsatt och konserten inte särskilt lång. De drygt 60 minuterna präglades ändå av en innerlig värme både på scenen och i bänkraderna. Stillsamt och värdigt rakt igenom.

Ett av de allra finaste ögonblicken blev slutnumret "Sakta stiger solen" från albumet "Genom varje andetag" med Helen Sjöholm. Hon satt själv i publiken på UKK och fick höra Zoie Finer sjunga den fina texten. 

De inledande raderna "Jag vill att du är kvar här. Jag vill att du är kvar hos mig" framstod närmast som en bön.