Dag Solstad 2011.
Om du inte redan är solstadian kommer du kanske att googla på Dag Solstad och hitta bilder på vad som borde vara Nordens mest okammade författare, bokstavligt talat. Om denne gigant med sitt rufsiga hår kan mycket sägas. Om hans speciella stil med upprepningar som drar mellan modernism och någon slags nyenkelhet, hans antihjältar som har svårt att förstå sin samtid och gör sin revolt, hur galen eller tafatt den än kan verka. Om ekot av Ibsen.
Men vad är det med Solstads titlar? Den nya romanen på svenska heter ”Tredje och sista romanen om Björn Hansen” (översättning Lars Andersson). Nog är det en träaktig titel på en roman som skildrar den före detta kommuntjänstemannen Björn Hansens lika oväntade som tafatta återförening med sonsonen Wiggo.
Än värre är det med de två tidigare delarna i trilogin. Den första heter ”Elfte romanen, artonde boken”, den andra helt enkelt ”17:e romanen”. Hur kan man ge ut romaner med sådana namn? Det kan man bara kosta på sig om man är en Nordens nu levande mest hyllade författare.
Dag Solstad 2018.
Den tredje delen går att läsa fristående, men nog missar man en del om man inte slukat de föregående. Det handlar om både förståelse och inlevelse i stadskamrer Björn Hansens liv i Kongsberg där han gör sin protest, sitt uppbrott, sitt egenartade bedrägeri. Han är en av Solstads män som vill något mer. I den nya romanen kallar någon Hansen för ”negativ ande”.
Men Solstads ”titelsjuka” är inte ny. Vad säg som följande korta titel från 80-talet, ”Gymnasielärare Pedersens redogörelse för den stora politiska väckelsen som har hemsökt vårt land”? Det är en skildring av den maoistiska rörelse som Dag Solstad själv var en del av på 1970-talet.
Ett skarpt dubbelporträtt av två ungdomsvänners karriärer hittar du i den originella romanen med den kuriösa titeln: ”Armand V, anteckningar om en outgrävd roman”.
Solstad fyllde 90 år i fjol och kommer enligt egen utsago inte att skriva fler romaner. (Pressbild)
För romanen ”Roman 1987” fick Dag Solstad Nordiska rådets litteraturpris 1989. Men titeln blev kanske för mycket för förlaget. På svenska fick den heta ”En norsk man”.
Solstad fyllde 90 år i fjol och kommer enligt egen utsago inte att skriva fler romaner. Nästan alla svenska översättningar är utsålda. Men fler finns att översätta och inte minst är de bästa värda att ges ut på nytt.