”Kanske har ni hört en del löst prat om bokens död”, började Robert Darnton. I samband med sin promovering till hedersdoktor höll han en välbesökt föreläsning med rubriken ”Libraries, books and the digital future” i universitetshusets största sal.
Nämner man Robert Darnton tänker de som känner till honom på två saker. Dels digitalisering, dels franskt 1700-tal. Hans intresse för den franska 1700-talslitteraturen handlar om censur, småskrifter och om de nätverk som distribuerade såväl förbjudna som tillåtna texter.
Darnton ville ersätta pratet om bokens död med optimism och självförtroende. På upplysningsmännens tid kunde bara ”en liten elit” delta i det intellektuella livet, men på nätet kan vi förverkliga deras vision för hela mänskligheten, sade han. Digitaliseringen ska inte överlåtas åt ett privat monopolföretag som Google, utan skötas av offentliga institutioner som bibliotek och universitet. DPLA, The digital public library of America, som han varit med om att grunda, är redan på god väg. 1 600 bibliotek och museer samarbetar och gör sitt material tillgängligt för hela världen.
Fast när Darnton målade upp en bild av det förflutnas litteratur som enbart en angelägenhet för en manlig elit sade han emot sig själv. Kvällen innan berättade han nämligen en helt annan sorts historia.
1745 fångade parispolisen en kringvandrande bokförsäljare som bar på den förbjudna romanen ”Tanastés”. Romanen utspelar sig i fantasiriket Zarim, men kung Tanastés och hans älskarinnor är inget annat än en lätt förklädd version av Ludvig XV, Madame de Pompadour och andra personer från det franska hovet. På onsdagskvällen var det fullsatt i tidskriftsläsesalen på Carolina medan Darnton, inbjuden av Litteraturvetenskapliga institutionens 1700-talsseminarium, berättade om hur polisen spårade den anonyma författaren.
Polisen fick en överraskning. Författaren hette Marie-Magdeleine de Bonafons och var kammarjungfru på Versailles, 28 år gammal. Hon förhördes av polischefen de Marville, en av Frankrikes mäktigaste män. Protokollen med hans frågor och hennes svar är, enligt Darnton, lika fängslande som en teaterpjäs.
De Marville kan inte förstå att det är hon som har skrivit ”Tanastés”. Vem har lärt dig skriva romaner, undrar han. Ingen, svarar hon. Hon har läst mycket, och det har gett henne lust att skriva själv. Förutom ”Tanastés” har hon påbörjat en annan roman plus ett par pjäser. Hon döms till 12 års fängelse.
Genom polisprotokollen kan vi kika ner på 1700-talet, som genom ett smalt, 270 år långt nyckelhål, och istället för de herrar vi kanske väntar oss tittar Marie-Magdeleine de Bonafons tillbaka på oss, en läsande och skrivande kammarjungfru. Darnton kan ge liv åt hennes historia för att protokollen finns kvar. Kommer vår digitaliserade litteratur att existera om 270 år?
En av åhörarna på hans universitetsföreläsning tog upp detta och Darnton måste erkänna att det inte finns någon lösning på problemen med digital lagring. ”Det är en mardröm”, sade han.