Medan coronavaccineringen kommer igång även i Finland tänker jag på österbottniska Linda Karlström som är aktiv inom sin hemstads gymnastförening och i november 2020 utsågs till årets tränare. Lika aktiv är hon som vaccinmotståndare och som sådan medverkade hon i SVT:s dokumentär Vaccinkrigarna. Hon förklarade att vaccinering är maktelitens konspiration för att minska jordens befolkning och att eliten ingalunda låter vaccinera sig själva eller sina barn utan bara väntar på att få spelrum att ta kontroll över världen.
När hon inte visste att kameran och mikrofonen var på sade hon också att hon blivit övertygad om att Förintelsen är ett påhitt, avsett att göra det omöjligt att ifrågasätta judarna som äger alla banker och medieföretag.
Fast egentligen är det inte så mycket Linda Karlström jag tänker mest på som en finlandssvensk gymnasieelev, som i en passionerad insändare i tidningen Hufvudstadsbladet dagen före julafton kallade den svenska dokumentären “en grym mardröm” och en dålig förebild för ungdomen: “Varför ska journalister infiltrera och ljuga om sin identitet för att smygfilma en människa på grund av avvikande åsikter om saker och ting? /Borde journalisterna på SVT gå några av mina modersmålskurser? På kurserna lär vi oss att tänka kritiskt och våga ifrågasätta källor. / Tänk om alla dagens ungdomar tog modell av er, då skulle vi alla bara stå i samma led till samma glasskö för att få en glass av samma sort. Har vi inte alla en egen smak, en egen åsikt, och en egen hjärna som vi kan tänka med? Är det inte just med olika åsikter som vi förändrar världen, utvecklas och gör bättre ifrån oss än vad vi gjort förut?”
Tidningens chefredaktör Susanna Landor svarar och konstaterar att den journalistiska metoden kan – och har – diskuterats men att “tanken är att avslöjandet är så samhälleligt viktigt att det trumfar över ett enskilt förtroende”. Hon fortsätter: “Som gymnasieeleven klokt påpekar har vi människor rätt till olika åsikter och behöver visa varandra respekt, men när åsikter och känslor omsätts i handlingar som de flesta forskare anser vara destruktiva för hälsa och liv – i det här fallet folkets immunitet mot farliga sjukdomar – finns det ett samhälleligt värde i att upplysa allmänheten om det.”
Karlströms roll som konspirationsteoretiker och Förintelseförnekare går hon inte in på.
Gymnasieeleven säger att hon fått lära sig “att tänka kritiskt och våga ifrågasätta källor”. Det låter bra men det bekymmersamma är att hon verkar tycka att det är det Linda Karlström gjort genom att framföra “avvikande åsikter om saker och ting”. “Att tänka kritiskt” är i dag en kliché som nog så okritiskt skrivs in i ett otal måldokument. Jag vill ändå tro att lärare gör klart att det handlar om något annat än att avfärda forskning.
Vad är egentligen en åsikt? kan man också fråga sig.
Den kan vara så mycket. Den kan vara flyktig eller stabil, den kan bygga på känslor snarare än på fakta, eller tvärtom. En sak är säker: en åsikt är inte detsamma som en glass-smak. Att ha en egen åsikt betyder inte att ha en åsikt som ingen annan har för i så fall skulle de rimliga åsikterna hastigt ta slut. Det betyder – eller borde betyda – att man har en åsikt man kan stå för därför att man tänkt igenom den, för att man har argument för den.
För att man inte bara ifrågasatt källor utan har kunskap om olika källors trovärdighet.
Om Linda Karlström hade kunnat stå för sin åsikt hade hon inte behövt vara rädd för att filmas.