Det skavde så till den milda grad att jag stängde av tv:n. Den handlade om hennes senaste bok ”Om könets existens – Tankar om den nya synen på kön” där hon ifrågasätter transrörelsen och menar att den bidrar till ett feministiskt bakslag. Jag ville inte höra mer. För mig framstod hon som okunnig.
I slutet av sin bok har Ekis Ekman bifogat 28 sidor noter och 21 sidor källhänvisningar. Men i sin iver att framstå som påläst missar hon tyvärr verkligheten. Hon är ett känt namn och skriver raljant i feminismens namn, men det hon skriver och säger är så långt ifrån den sanning jag lever i. Hennes främsta poäng är att könsrollerna är tillbaka i och med transrörelsen.
Jag har fött fyra barn och de har alla fått lov att vara just barn, människor. Mina två födda i en kropp med snopp har fått gå i kjol till skolan om de velat och de två som är födda med snippa har också fått välja sina kläder. De har alla lekt tillsammans och var för sig med lego, dockor, plaskat i vatten, klättrat i träd och spelat mobilspel. De har alla stått på stolar vid vasken med förkläde och diskat för att sedan springa i väg och hamra i en spik i ett bräde.
Min äldsta blev i tonåren uppsminkad till Carola inför en fest, hans kompis gillade att sminka och sonen ställde upp många gånger. Han är ciskille, det vill säga han är född i en kropp med snopp och är hemma i sin kropp. Dottern lever ihop med sin flickvän sedan drygt två år. Den yngsta sonen, 17 år, gillar matlagning, odlar grönsaker och tränar sex dagar i veckan på gym.
På nästäldsta sonen (född i kvinnligt kodad kropp) finns bilder då han i tonåren sminkat sig, klätt sig i kjol och långhårig peruk. Han lever i dag som homosexuell kille, är i slutet av sin år långa transutredning och står snart inför en efterlängtad mastektomi, då han ska få sina bröst bortopererade. Det har varit en djup process genom Bup, psykiatrin, läkare, en massa blanketter och han har som sagt ännu inte nått sitt mål. Resan började när han gick i sexan, i december fyller han tjugo.
Ekis Ekman skriver: “Kan man rent biologiskt vara “född i fel kön”. Har hjärnan en könsidentitet och kan denna vara en annan än kroppens?" Ja, det är svårt att bevisa var könsidentiteten "sitter" med hjälp av naturvetenskaplig forskning, men det betyder inte att den inte finns. Att vara trans eller lesbisk är heller inte synonymt med en känsla som att vara arg eller glad. Som närstående har jag själv bevittnat hur transidentiteten kan genomsyra allt, hela ens jag, hela ens väsen.
Och det är en stor kraft. Du är lika mycket trans (det vill säga du bryter mot samhällets normer för könsidentitet), oavsett vad du vill göra med din kropp, vare sig du väljer att operera ditt underliv eller inte, ta bort eller sätta dit bröst eller inte göra något alls.
Förutom alla felaktigheter som förlaget lovat rätta till inför nästa upplaga av boken, föreslår jag att Ekis Ekman utöver sina akademiska studier skaffar sig en verklighetsbild av transidentitet och pratar med transmänniskor som inte ångrat vården de haft rätt till och fått, för Ekis Ekmans text är långt ifrån den sanning jag som förälder till transbarn lever i.
Ekis Ekman inleder intervjun i Nyhetsmorgon med att hon hoppas att de flesta kommer att förstå hennes bok.
Men frågan är: Har hon försökt att förstå?